Skattesänkningar sänker välfärden, Mathilda Bernat

Den tydliga nedgången i skatter efter 90-talet är en drivande faktor för den ökade ojämlikheten i Sverige och den krackelerande välfärden. Inkomstskatt behöver vara grundmotorn i den svenska välfärden, skriver Jesper Persson, styrelseledamot i SSU Luleå, i en replik till Mathilda Bernat.

Sveriges arbetarklass har inte betalt lägre skatt på arbete på 50 år, trygghetskänslan har nog inte varit lägre på ungefär lika länge, och ojämlikheten ökar drastiskt. Det är inte en tillfällighet. Skattesänkningar hotar välfärden och gör Sverige sämre.

Inkomstskatterna har minskat i Sverige, för låg- och medelinkomsttagare har skatterna på arbetsinkomster inte varit lägre sedan början på 70-talet,om vi bortser från den marginella höjning som infördes av den föregående regeringen.

Den tydliga nedgången i skatter efter 90-talet menar jag är en drivande faktor för den ökade ojämlikheten i Sverige och den krackelerande välfärden.

När jag pratar med folk om politik är de främsta frågorna oftast trygghet, sjukvård och bostäder. De är alla problemområden vi ska lösa med mer gemensam välfärd – inte mer pengar i enskildas fickor.

Svensk arbetarklass har en förhållandevis hög levnadsstandard internationellt sett. Det är inte trots våra höga skatter. Det är på grund av våra höga skatter.

När alla vi som kan jobbar, gör rätt för oss och betalar skatt till den gemensamma välfärden, gör det att vi får tillgång till värden som vi aldrig realistiskt sett hade kunnat uppnå själva. Att tro att arbetarklassen kommer bli rik på skattesänkningar är en feltolkning av dess klassposition i samhället.

Ett problem med Mathildas artikel är att den inte beaktar att det finns fler parter i samhället än arbetare och kapitalister. Drygt hälften av befolkningen arbetar inte. Det beror till allra största del inte på att de är slöa och inte vill jobba, utan på att de är äldre, är barn eller utbildar sig. De grupperna skulle inte tjäna på minskade intäkter till välfärdsstaten. Artikeln tar heller inte i beaktande att arbetare tjänar olika mycket pengar och hade gynnats olika mycket av skattesänkningar.

Även om jag delar Mathildas åsikt om att kapitalskatter bör höjas, är jag i grunden skeptisk till idén att ha det som grundmotor i välfärden.

Just nu utgör kapitalskatter cirka 15% av alla skatteintäkter och arbetsinkomster 57%. Arbetsinkomsterna är alltså en betydligt större del. Dessa intäkter är också betydligt stabilare över tid, då arbetsinkomster inte skiljer sig lika mycket som kapitalinkomster över konjunkturcykeln – vinster och marknadsvärden går ned i lågkonjunkturer då man också måste kunna finansiera välfärden.

Arbetsbaserad inkomstskatt behöver vara grundmotorn i den svenska välfärden. Dessutom har Sverige behov av att konkurrera om internationellt kapital. Därför ser jag det som osannolikt att Sverige faktiskt skulle höja kapitalskatter.

I längden tror jag att det blir problematiskt om vi som socialdemokrater argumenterar för att sänka skatterna, då det troligtvis bara ger öppet mål för att minska finansieringen till välfärden. Utan välfärden blir Sverige som alla andra länder utan välfärdsstat; mer ojämlikt, mindre tryggt och hårdare.

Jesper Persson, styrelseledamot i SSU Luleå

Denna artikel är en replik:
Sänk skatten – det ska löna sig att arbeta