LEDARE: Så blev ”Gazaremsan” ett bohemiskt kvarter

Det är lätt att förbise problematiken i de hippa, moderna områdena som det byggs för i våra städer. Vi måste ställa frågan om vilka som bodde där innan och vilka som har möjlighet att bo där nu.

”Det går inte att ha en sådan central del av Göteborg, som ser ut som precis det som folk kallar det för – Gazaremsan.” Så lät det när Anneli Hulthén (S), dåvarande ordförande i Göteborgs kommunstyrelse, höll sitt invigningstal för stadsomvandlingsprojektet Nya Kvillebäcken.

Invigningen den 12 maj 2010 markerar maktens seger över stadens resurssvaga grupper. Bakom visionerna om en modern stadsdel låg en mindre synlig historia av människor som förlorade sina hem, föreningar och sociala nätverk.

En ekologisk kaffebar, en hipp pastarestaurang och byggnader i nytänkande design. Jag promenerar genom Nya Kvillebäcken. Där den muslimska församlingens camija tidigare låg reser sig nu ett lägenhetshus i vit fasad med inslag av träpanel och vars balkonger är i guldnyans – likt ett monument över något som försvann.

Området som en gång kallades ”Göteborgs Gazaremsa”, porträtteras i nutid av Göteborgs Stad som ett "bohemiskt kvarter Länk till annan webbplats. med spännande matkultur.” Jag får kväljningar.

Personer vars plånbok inte räcker till behöver lämna sina hem åt mer kapitalstarka invånare.

Runt om i Sverige samverkar kommuner med privata fastighetsägare för att driva igenom nya stadsomvanndlingsprojekt. Tidigare ”oattraktiva” områden görs om till moderna miljöer. Hyrorna höjs, bostäder rivs och verksamheter tvingas läggas ned. Med andra ord: personer vars plånbok inte räcker till behöver lämna sina hem för att göra plats åt mer kapitalstarka invånare. Fräscht.

De nya spektakulära stadsdelarna som poppar upp i våra städer leder till bortträngning och segregation. Personer med lägre socioekonomiska förhållanden trängs undan medan resursstarka personer flyttar in. Denna process i stadsutvecklingen benämns Gentrifiering. Gentrifiering ska inte ses som något oundvikligt. Det är i högsta grad en politisk process.

Inte sällan används retoriska metoder för att stigmatisera ett område som ska omvandlas. I samband med planeringen för Nya Kvillebäcken började området benämnas som smutsigt och farligt av både politiker och byggherrar. Öknamnet ”Gazaremsan” cirkulerade i medierna.

Aktörerna har senare anklagats för att medvetet ha förstorat problemen för att rättfärdiga en omfattande omvandling. Och de fick som de ville: området revs, de boende behövde flytta och in kom invånare med mer pengar.

För att skapa en stad för alla krävs en stadsplanering som utgår från invånarnas behov, inte marknadens. När målet är att skapa ekonomiskt attraktiva miljöer så trängs sociala värden undan. Stadsdelar bör inte behandlas som investeringsobjekt, utan för vad de faktiskt är – människors hem och trygghet.

Nu i dagarna är det 15 år sedan invigningen av Nya Kvillebäcken ägde rum. Vilka har behövt lämna sina hem för att en annan ska få köpa överprisat kaffe i en bohemisk miljö?

Elin Soyka, redaktör på Folkhemmet Opinion