LEDARE: Psykisk ohälsa är det faktiska priset för en studentmössa

Efter 13 år vid skolbänken är mössorna på. Men bakom sången om studentens lyckliga dar gömmer sig berättelser om skolstress och psykisk ohälsa.

Skolan har i första hand blivit en plats för prestation och inte lärande. En miljö som präglas av betygshets och skolstress. Hur många klarar sig ur det svenska skolsystemet utan att det kostar ens psykiska välmående?

Utmattningsyndrom är inte längre något ovanligt bland högstadie- och gymnasieelever. Magkatarr, utbrändhet och depression går numera under vardagligheter.

Det börjar i tidig ålder: betygshetsen. I Sverige får vi betyg från årskurs 6, vid 12 års ålder. Betygen placerar barn i fack och berövar många på deras självkänsla. Att skilja på person och prestation är en svår konst, inte minst för en tolvåring.

Betyg i tidig ålder kan slå olika. Vissa blir låsta. Känner skam och frustration över att ha misslyckats. Ger upp. Andra känner kraven av att ständigt behöva prestera på topp. Utvecklar ett behov av att överprestera för att känna sig duglig.

Betyget F bör i högsta grad avskaffas i grundskolan. F-stämpeln signalerar inte utvecklingspotential, snarare ett definitivt misslyckande – i skolan och i sig själv.

Drygt en av sex som gick ut nian 2024 var utan behörighet för gymnasiet. Vi har ett betygssystem som utsorterar barn från 15 års ålder. Bestjäl dem på möjligheter och framtidsvisioner. Snacka om ångest.

Betygspiskan kväver inte bara barns självkänsla utan också deras lust till lärande. Skolan bygger alltför mycket på mätbara kunskaper och prestation. Kunskapsglädje, ett levande intresse och nyfikenhet kvävs mellan provdatum och läxförhör. I stället sås frön för psykisk ohälsa.

Betygen är ofrånkomliga, ett måste för att möjliggöra urval till högre utbildning. Men betygssystemet behöver reformeras. Jag säger: bort med F-stämpeln och återinför betyg från årskurs 8!

Att allt fler unga brottas med psykisk ohälsa är ingen nyhet. Självmord är den vanligaste dödsorsaken hos 15–24-åringar. Låt oss minnas de namn som inte hann broderas in på studentmössan, utan i stället blev inristade på en gravsten.

Att växa upp är jobbigt som det är. Det finns gott om skäl till ångest. Skolan är inte grunden för all psykisk ohälsa, men skolan utgör den kanske absolut största delen av vår uppväxt.

Vid den här tiden på året för ett år sedan var det min tur att springa ut med mössan på. Jag har reflekterat en del över min och mitt umgänges gångna högstadie- och gymnasietid.

Kvällar, helger och lov bestod till stora delar av plugg och läxläsning. Tid för återhämtning var sällsynt. Inte sällan försvann fritiden helt i perioder. Socialt umgänge och fritidsaktiviteter bortprioriteras.

Självfallet kan inte skolan endast innebära lust. Skolarbete behöver innehålla ett visst motstånd och kräver ansträngning. Det får däremot inte bli på bekostnad av ungas välmående och skolstress ska inte ta upp hela ens vardag.

Skolan bär även ett ansvar av att fånga upp elever som lider av ohälsa. Satsningar på elevhälsan är betydande. Därtill är det viktigt att varenda krona som går till skolan stannar där och inte tas ut i vinst.

För många är belastningen för hög, pressen och stressen för stor. Andra faller mellan stolarna, tappar motivationen och tron på sig själva. Vi behöver ett större fokus på att väcka liv i kunskapsglädjen, mindre fokus på mätningar och prestation.

Det svenska skolsystemet ska inte stå i motsats till en god psykisk hälsa. Om detta ska bli verklighet krävs kraftfulla politiska satsningar. I min utopi är skolan en plats för kreativt lärande, framtidsvisioner och välbefinnande.

Dagens studentmössa är inte bara äckligt dyr rent ekonomiskt. Den har kostat många deras psykiska hälsa.

Elin Soyka, redaktör på Folkhemmet Opinion