LEDARE: Tidöregeringen är en politisk Labubu

Tidöpartierna gick till val på en glansig förpackning som visat sig vara helt tom på reell nytta. Vad är Tidöregeringen om inte en politisk Labubu?

Det går inte att ha missat de små kaninörade figurerna med sitt skräckinjagande leende. Figurer som inte ser till behov utan till profit – precis som Sveriges regering.

September månad blir en markör för att vi passerat tre år under Tidöregeringens styre. Partierna sålde in sin politik genom att spela på känslor av rädsla. De har lanserat förslag i gulliga förpackningar, men med minimal substans.

De fluffiga dockorna som delvis är svåra att få tag på och säljs för hundratals kronor, spelar på känslan av begär. Men till skillnad från Labubus som främst kapitaliserar på känslor, vill vår regering omsätta hela samhället i marknadsvärde.

Vi har en regering vars politik inte ser till människors verkliga behov. En politik som endast gynnar den grupp som har kapital nog att få en “secret Labubu”.

När trenden kom fruktade jag att Labubu-febern skulle leta sig ned i åldrarna. Nu är vi där. Jag kan inte undgå att känna frustration när jag ser barn bära sin väska med en groteskt dyr docka.

Det gör mig lika frustrerad att Labubun kommer bli helt ointressant så snart nästa trend sätter fart. Samtidigt hoppas jag för alla barnfamiljers skull, att hypen blåst förbi lagom till jul.

Barnfamiljer har det dyrt nog som det är efter tre år med Tidöregeringen. Att en 15 centimeters docka för 700 kronor står överst på önskelistan kommer resultera i många ledsna miner hos både föräldrar och barn. Men den växande kapitalstarka eliten i Sverige behöver som vanligt inte oroa sig för att sätta klappar under granen.

Med Tidö-partiernas politik kan redan välbärgade familjer ge ännu en Labubu till sina barn, medan andra kommer få det svårt att få julmaten att räcka.

Vi står inför ett valår. Sverige förtjänar en politik som bottnar i människors verkliga behov. Det går inte att bygga ett samhälle på politiska Labubus.

Elin Soyka, redaktör och ledarskribent på Folkhemmet Opinion