Det bästa, och sämsta, med att vara sjuksköterska!

Elin Hammarberg, Leg. Sjuksköterska, skriver om det som hon anser vara bäst, och sämst, med att vara sjuksköterska i dagens Sverige.

Jag har ett tjänsteyrke. Åtminstone är det så jag ser det när man tjänar en annan människas behov. Det här verkar inte tillhöra den mest populära yrkeskategorin i Sverige just nu. Det saknas folk i väldigt många sektorer där professioner tjänar samhälleliga behov. Taxichaufförer, lärare, sjuksköterskor, undersköterskor, restaturangbiträden, värdar. Och när jag lyssnar på politiker så ska det här problemet ofta rådas bot på genom att “höja statusen och öppna karriärvägar”.

Jag är sjuksköterska, och valde att utbilda mig till det för att jag ville förbättra livssituationen för andra. Sjuksköterska är en rätt konkret uppsättning tjänster och jag tyckte ändå att människokroppen och mänskligt beteende var bland det mest spännande här i världen. Då fanns det egentligen bara ett mål i sikte, och det var att utföra den här tjänsten i kontexter där människor inte redan hade allt. Jag tyckte att den svenska befolkningen tillhörde kategorin som hade allt så jag skulle söderut och dra mitt strå till stacken för att utjämna lite global social orättvisa. Det blev inte riktigt enligt plan, så hela arbetslivet har hittills blivit två år i utlandstjänst och resten i Sverige.

Det bästa med att jobba som sjuksköterska är enligt mig:

1. Varje arbetsdag serverar en konkret erfarenhet av meningsfullhet i att möta mänskliga behov
2. Äkta och nära möten med alla möjliga sköna människor
3. Se tillfrisknande och hopp
4. Jobba och utvecklas i team med olika kompetenser och patientens bästa i fokus.
5. Ständigt lärande
6. Utmanande, utvecklande, problemlösande

Det sämsta med att vara sjuksköterska är enligt mig:

1. Att se kompetenta kollegor på akutsjukhus och i primärvård utnyttjas i ett dåligt fungerande system där de står i frontlinjen för en störtflod av behov och inte har möjlighet att jobba efter vetenskap och beprövad erfarenhet. Veta att de tvingas chansa om hälsa och liv.
2. Att makthavare med mindre kunskap om vad som är bäst för patienten gör det svårare att jobba för patientens bästa genom att bygga system som flyttar makt från de som bär den största kunskapen till andra som inte kan ställas till svars
3. När samarbete med kommuner och hemsjukvård fungerar dåligt och patienter skrivs ut till något ohållbart och budgetar trumfar medicinska och omvårdnadsmässiga bedömningar.
4. Att det på de flesta ställen är ohållbart att jobba 100% tjänst i yrket
5. Att vara undantagen 11 timmars vila mellan arbetspass, så att många pendlare bara hinner med 5 timmars vila mellan pass.

Åter till statusen på tjänande yrken. Jag tror inte att vi i själva ifrågasätter vår status och roll när vi får förutsättningar att göra jobbet och får jobba med vårt “omdöme”, som Jonna Bornemark skriver om. När vi däremot fråntas den möjligheten framstår det som enda möjliga karriärväg att ta sig dit där det är lite mer makt på bordet. Jag önskar istället att makten kan vandra närmare kunskapen istället och önskar en ökad tillit till att det faktiskt finns människor som främst har människors välmående, växande, trygghet, lärande som incitament. Jag vet att vi finns.

Elin Hammarberg Leg. Sjuksköterska