Vi ska visst säga 'fuck Qatar', Leith Al-Bayati

Ett demokratiskt ungdomsförbund borde kunna kritisera en diktatorisk petrostat där 80% av befolkningen saknar medborgarskap och lever under trälliknande förhållanden, skriver Egil Sturk, medlem i SSU Kiruna, i en replik till Leith Al-Bayati.

FIFA och Infantilo förtjänar absolut kritik. Men att ett demokratiskt ungdomsförbund kritiserar en stat där nästan 80% av befolkningen är utländska arbetare utan politiska rättigheter borde inte vara kontroversiellt.

SSU har mig veterligen inte köpt gas från Qatar, och jag har inte sett förbundsstyrelsen sparka boll i VM med “One love”-bindlar runt armen. Vi har inga förbindelser till landet, och inga realpolitiska överväganden att ta hänsyn till när vi yttrar kritik. Vi borde kunna fördöma diktaturer utan reservationer.

Qatar är världens rikaste land mätt i BNP per capita, med en av världens högsta nivåer av förmögenhets- och inkomstkoncentration. Och som både Fotbolls-VM och korruptionsskandalen i EU-parlamentet och världsfacket ITUC har visat, använder landet sig av sin förmögenhet för att försöka köpa sig anseende och inflytande.

Liksom övriga gulfländer är Qatar en petrostat, som har byggt sin förmögenhet på olja och naturgas, och landet har högst CO2-utsläpp/capita i världen. Det är en absolut monarki där politiska partier och fackföreningar är förbjudna och makten är koncentrerad till emiren och hans familj. Där kvinnor lever under manligt förmyndarskap. Där homosexualitet är olagligt och transpersoner har vittnat om sexuella övergrepp och polismisshandel i underjordiska isoleringsceller.

Trots tecken på vissa arbetsrättsliga reformer på senare år är det s.k “Kafala-systemet” – som har liknats vid modernt slaveri – fortfarande i bruk, och ger arbetsgivare enorm makt över de utländska arbetarna.

I och med att dessa arbetare saknar medborgarskap är de i stort sett rättslösa och helt beroende av sina “sponsorer” för arbetstillstånd, uppehälle och boende. De flesta av dessa kommer från fattigare länder i Sydasien, och arbetar framförallt i grossist- och detaljhandeln, samt som städerskor, barnskötare och byggnadsarbetare. De senares arbetsvillkor är vad som har utlöst de senaste veckornas ramaskri, och det med rätta.

FN-rapporter och vittnesmål från anställda vittnar också om en stratifierad arbetsmarknad med stora löneskillnader och diskriminering baserat på kön, etnicitet eller nationell tillhörighet.

Om lappar i fönstret på 68:an är för hård kritik, så är jag oroad över SSU:s demokratiska ryggrad.

Om förbundet står för arbetares och HBTQI-personers rättigheter, miljön, jämlikhet, feminism, antirasism, anti-diskriminering och demokrati, så borde det vara en självklarhet att kunna kritisera Qatar utan att relativisera, bortförklara eller bli anklagade för hyckleri.

Så fuck Qatar.

Egil Sturk, medlem i SSU Kiruna

Denna artikel är en replik:
Vi borde skriva "Fuck FIFA" på 68:ans fönster – inte Qatar