De ska rädda unga från döden, men vem ska rädda dem?

Socialtjänsten går på knäna. Trots detta ger regeringen otillräckliga statsbidrag som innebär att socialtjänsten troligtvis kommer behöva göra nedskärningar. Kristersson måste agera, skriver Naomi Grossman, deltagare på Aftonbladet ledarskriv.

"Det är som en köttkvarn”. Socialsekreteraren Zeinab Länk till annan webbplats. beskriver i SvD sin arbetsplats som ett monster som äter nyexaminerade socionomer till frukost.

Zeinab har jobbat i drygt ett år som utredare på barn- och ungdomsenheten i en av Stockholms stadsdelar. Trots sin korta anställningsperiod är hon en av de som arbetat längst på avdelningen. Hon beskriver att hennes kollegor bränner ut sig på löpande band. Och trots sina juniora positioner ska utredarna hantera ungdomar påväg in i, eller redan indragna i, tungt kriminella nätverk.

Nej, Zeinab och hennes kollegor har inget enkelt uppdrag på sitt bord. Och förväntningarna är dessutom skyhöga. Politiker, från både höger och vänster, har unisont ålagt dem det blygsamma uppdraget att förhindra att fler unga män dör i gängvåldets namn. De är hoppet, de är ljuset i slutet av tunneln av ett mörkt kommunalt styrdokument.

När Ulf Kristersson la fram sin regeringsförklaring i slutet av förra året förkunnade han mycket riktigt socialtjänstens viktiga uppdrag. På kanslisvenska hette det att ”det brottsförebyggande arbetet ska prioriteras och socialtjänsten ska få mer mandat att besluta om obligatoriska insatser.”

Men när budgeten senare lades fram talade siffrorna ett helt annat språk. I de tillskott regeringen sköt till kommunerna, för bland annat socialtjänstens arbete, saknades enligt Sveriges Kommuner och Regioner 14 miljarder kronor för att ens kunna upprätthålla samma nivå som dagens. Då pratar vi inte ens om några fler kollegor till Zeinab.

Och mer ansvar kommer det dessutom att bli. Regeringen går nu fram med att ålägga Sveriges kommuner ett lagstadgat ansvar för det brottsförebyggande arbetet. Men samtidigt drar de undan mattan för välfärdens medarbetare som sliter med uppgiften.

Vad är Kristerssons medskick till Zeinab och hennes kollegor i Stockholm? Applåd och en klapp på axeln? För med sin budget har Kristersson och Svantesson levererat ett tydligt besked till socialarbetarna, lärarna, specialpedagogerna och skolkuratorerna. Ni får klara er själva. Jag gissar att det beskedet inte inger något större lugn till de socialsekreterare som ikväll sitter och oroar sig över om deras ungdomar kommer överleva natten.

Ulf Kristersson kan inte skylla på varken okunskap eller dålig insyn. Han har själv varit socialborgarråd i Stockholms stad och därmed varit ansvarig för socialtjänsten. Han vet vad som krävs av regeringen. Så om han menar allvar med att samhället med sociala insatser ska kunna hindra nyrekryteringen till de kriminella gängen är ett bra första steg att lägga om prioriteringarna. Och med prioriteringarna menar jag pengarna.

För en sak är säker, det är inte med peppande ord han kommer rädda Zeinab och hennes kollegor från utbrändhetens avgrund.

Naomi Grossman, deltagare på Aftonbladet ledarskriv