Sverige blir allt mer som Marockos klassamhälle

För tolv år sen vid matbordet fick jag höra anekdoter om hur det var i Marocko. Ju äldre jag blev, desto fler liknande anekdoter hörde jag om Sverige. Jag började relatera till dessa anekdoter, skriver Walid El Ali, internationell ledare för SSU Kronoberg.

Jag fick alltid höra från mamma att jag skulle kämpa med plugget “för att få ett bra jobb så att vi kan hjälpa vår familj i Marocko”. Jag förstod aldrig varför, förrän jag växte upp och fick lära mig om klassamhällets konsekvenser. Det min mamma varit med om och uppfostrat mig med är något jag tar med mig genom hela livet. Klassamhället skapar en fattigdomsfälla för den svenska arbetarklassen.

Min mamma är ett levande exempel på det orättvisa klassamhällets negativa konsekvenser. Som ung kvinna fick hon uppleva den segregation och marginalisering det kapitalistiska samhället i Marocko skapade.

När min mamma var ung räckte pengarna aldrig till i slutet av månaden, och därför fick hon alltid jobba efter skolan och på helgerna. På grund av det hade hon sämre förutsättningar i livet jämfört med jämnåriga ungdomar i staden. Hon och hennes familj var fast i en ond cykel, en cykel skapad av kapitalismen och upprätthållen av klassamhället.

Som ung pojke gick jag i en skola där ens förutsättningar att skapa sociala band var en klassfråga. Jag var den utländska pojken som inte hade råd med livets fina, därför hade jag alltid svårt att hitta vänner och kände aldrig att jag kunde passa in. Hemma fick jag alltid höra att “vi är utlänningar och de är svenskar”. Det var ord som kom från svenska medborgare vars tillit till ett bättre liv hade vissnat. Jag försökte förstå varför det var som det var men jag kunde aldrig riktigt förstå. Jag var naiv.

Jag blev rädd för detta klassamhälle. Det samhälle där individen kunde falla offer till sina föräldrars ekonomiska förutsättningar. Det samhälle där en varm vinterjacka var en klassfråga. Det samhälle där att spela fotboll och köpa fotbollsskor var en klassfråga. Det samhälle där det räckte med att åka från en busshållplats till nästa för att åka från miljonprogrammen till miljonvillor.

Klassamhället är inget nytt. Slavar, baroner och adelsmän är alla exempel på sociala grupperingar som var delar av olika klassamhällen. Idag tar klassamhällets symptom formen av ekonomiska ojämlikheter och orättvisor. De sociala och fysiska barriärerna separerar det svenska folket och skapar ett gap, som bidrar till ojämlika förutsättningar att lyckas i livet och försämrar välstånd hos många olika grupper. Vissa grupper behöver kämpa för att uppnå välstånd, medan andra har det enklare. Det var något jag märkte som ung. Det räckte med en minuts promenad från vår lägenhetsbyggnad för att uppleva det.

När de ekonomiska klyftorna ökar blir allt mer grundläggande frågor till klassfrågor. Människor drivs in i olika grupperingar baserat på deras ekonomiska välstånd och förutsättningarna för att lyckas ändras. Folk med samma förutsättningar hamnar i likadana områden och ett “vi och dem”-narrativ skapas. Under svåra tider driver detta nedgången av det svenska samhället och det skrämmer mig. Just i en tid som idag där solidaritet behövs, brister den.

För tolv år sen vid matbordet fick jag höra anekdoter om hur det var i Marocko. Ju äldre jag blev, desto fler liknande anekdoter hörde jag om Sverige. Jag började relatera till dessa anekdoter. Idag växer klassklyftorna mer och mer, precis som de gjorde i Marocko för 30 år sedan. Allt fler familjer har svårt att förse sina hem med tre måltider om dagen, precis som i Marocko. Inte alla familjer har råd att ge sina barn en värdig fritid.

Det samhälle jag var rädd för är det samhälle jag lever i idag. Det samhälle min mamma rymde ifrån föll hon rakt tillbaka i. Samma samhälle som socialdemokratin kämpar emot.

Därför måste vi driva en politik som strävar efter ett samhälle där klasskillnaderna suddas ut och varje individ ges lika möjligheter till framgång och välfärd. Endast så kan vi skapa en gemenskap där ingen lämnas utanför. Utan gemenskap skapas utanförskap.

Walid El Ali, internationell ledare för SSU Kronoberg