Won't the real Teodorescu please stand up?

I flera europeiska länder har lobbyregister införts, för att de mer ljusskygga och kommersiella lobbyisterna ska synas och kunna granskas i dagsljus. S borde stödja införandet av ett sådant i Sverige, skriver Marvin G. Hallström, medlem i SSU Stockholm, i en replik till Nils Backman.

Nils Backman har skrivit en debattartikel kring lobbyism och dess påverkan på demokratin. Kärnan i artikeln är frågan: Är det nödvändigtvis dåligt att vara lobbyist? Är lobbyism per automatik dåligt för demokratin?

Jag håller med Backman om att den rimligaste skiljelinjen att dra mellan Suhonen och Teodorescu är vem som är ute efter att tjäna pengar i det fördolda för sin politiska påverkan. Till Alice Teodorescu Måwe, som bara under det senaste året har bytt roller så många gånger att man tappar räkningen, skulle jag vilja ställa samma fråga som Eminems alter ego: Won’t the real Teodorescu please stand up?

Där jag och Backman möjligen skiljer oss åt är i frågan om huruvida status quo även måste råda i framtiden enbart för att det är ett faktum i dagsläget. Mitt svar är nej. Det räcker i vart fall inte med ett konstaterande om att demokratiskt påverkansarbete i vanlig ordning är bra och att vad Teodorescu Måwe nu gör är den fula sidan av “samma mynt”. Och jag skulle rentav vilja hävda att det inte ens är samma mynt.

Skillnaden mellan agitation för till exempel Reformisternas förslag och opinionsbildning för Academedias räkning handlar nämligen inte enbart om form eller sida i politiken. Den relevanta skillnaden är de väsensskilda premisser som ligger bakom dessa former av opinionsbildning.

Som Backman själv välformulerat illustrerar är det rimligast att göra en åtskillnad mellan den opinionsbildning som är medel för profit och den som sker till följd av ärlig övertygelse och argumentation. Den egennyttiga opinionsbildningen genomförs företrädesvis i hemlighet, medan den ärliga opinionsbildningen basuneras ut öppet i tidningar, på teve, på internet och på gator och torg. Således bygger den sistnämnda varianten på premissen att den som får flest röster vinner, medan den förstnämnda bygger på att den som erbjuder störst pengasäck vinner.

Frågan handlar i det läget om demokratins kärna: utgår all offentlig makt i Sverige från folket, eller från penningen? Tillit till att politiken och den offentliga förvaltningen fungerar, att deras aktörer agerar likabehandlande och ser bortom egennyttan, är central för ett stabilt demokratiskt samhälle. Detta faktum skriver till exempel Ann-Marie Lindgren och Ingvar Carlsson om i senaste upplagan av “Vad är socialdemokrati?”

Istället får vi varje dag se de verkliga konsekvenserna av en opinionsbildning som blivit en bytesvara i hemliga transaktioner. Hur kommer det sig annars att Sverigedemokraterna plötsligt tvärvände om marknadsskolan efter några lyxmiddagar med Kreab Länk till annan webbplats., trots att en majoritet av SD:s och Sveriges väljare konsekvent under flera år har varit för att avskaffa marknadsskolan? Att marknadsskolan, trots dess otaliga misslyckanden, lyckas överleva genom näringslivets lobbyism ser jag som ett symptom på ett större problem.

Denna åtskillnad, och erkännandet av att den kommersiella lobbyismen inte är tillräckligt reglerad, innebär också verkliga konsekvenser för hur detta problem ska lösas. Om problemet är lobbyister som gör hemliga uppdrag, låt oss se till att de inte längre agerar i hemlighet.

I många andra länder i västvärlden har steg tagits för att få bort pengarnas makt över politiken. I länder som Tyskland Länk till annan webbplats., Irland Länk till annan webbplats., Frankrike Länk till annan webbplats. och Storbritannien Länk till annan webbplats. har lobbyregister införts, för att de mer ljusskygga och kommersiella lobbyisterna ska synas och kunna granskas i dagsljus. Sverige har ännu inte infört ett lobbyregister. Socialdemokraterna borde stödja införandet av ett sådant.

Det är endast genom makthavarnas synlighet som vi väljare över huvud taget kan genomföra ett demokratiskt ansvarsutkrävande genom allmänna val. Denna möjlighet förbättras i sin tur om vi som väljare kan se vilka som de dolda lobbyisterna egentligen företräder - eller vem som är “the real Teodorescu”, om man så vill.

Marvin Gilbert Hallström, medlem i SSU Stockholm

Denna artikel är en replik:
Det finns bra och dåliga lobbyister