Ni måste ta ansvar för bostadskrisen, Tidöpartier

Att skylla på att marknaden inte skapar ekonomiska förutsättningar, skapar inte hem åt befolkningen. Politiken behöver åter ansvara för bostadsbyggandet, varför inte genom ett statligt byggbolag? Det skriver Lovisa Rydh, vice ordförande för GSHF.

Allt för ofta sker det som inte får ske – att någon dör på jobbet. Människorna glöms bort när det är vinstmotiv som styr bostadsmarknaden. Både vad gäller byggarbetarnas arbetsförhållanden, och vad gäller den marknad som skapas för bostadssökande.

Efter år av sparande har regeringen ett ansvar att förvalta sina åtaganden. Boverket beräknar att det behöver byggas minst 63 000 nya bostäder per år för att bryta bostadssegregationen. Ett åtagande som Magdalena Anderssons regering uppnådde, men som Tidöpartierna inte har ryggrad nog att bära. Det saknas finansiering, men att skylla på att marknaden och inflationen inte skapar ekonomiska förutsättningar för bostadsbyggandet skapar inte hem åt befolkningen.

Sedan år 1995 har bostadspriserna ökat med omkring 800 procent, och konsekvensen av bostadsluftslottet är en växande generationssegregation. Generationerna före mig har ett försprång som är nästintill omöjligt för min generation att ta ifatt då vi inte ens levde när fastighetsmarknaden började springa iväg. Det är lätt att vara efterklok, men om någon hade berättat för mina föräldrar om framtiden som väntade så hade jag känt mig som ett ekonomiskt utelämnat otursbarn om de inte investerat i ytterligare bostäder vid möjligheten.

Inflationen mäts främst med måtten KPIF och KPI, men de medräknar inte prisutvecklingen på fastighetsmarknaden mellan privatpersoner. Det innebär att de senaste decenniernas stora värdeökningar på bostadsmarknaden inte speglas i inflationssiffrorna. Som om det inte vore nog avvecklades fastighetsskatten istället för att reformeras, vilket har gjort förmögenhetsklyftan ännu mer kolossal.

Fastighetsmarknaden och skattesystemet saknar progressivitet. När har regeringen tänkt sig att unga som inte tillhör förmögenhetsklassen ska kunna flytta hemifrån när finansiering uteblir till förmån för redan förmögna bostadsägares skattesänkningar?

En regering vars valvinst baserades på parollen “Bekämpa kriminaliteten” försämrar nu i och med sin bostadspolitik förutsättningarna för detta enormt. Trångboddhet, segregation, och socioekonomisk ojämlikhet undergräver ungas framtidstro och det föder kriminalitet. Ännu ett bevis på att ”man säger en sak innan valet och sedan gör en annan efter valet”. Johan Pehrson är den enda högerpolitikern som går att lita på, för han är åtminstone ärlig om oärligheten. Jag hoppas på att han som näringsminister nu ser problematiken i att byggbranschens arbetare drabbas av arbetsbrist, vilket kan bli ännu en dyr nota för samhället.

Tidöpartierna styr bostadsluftslottet raka vägen mot avgrunden. Nu måste vi ansvarsutkräva dem för ryggradslösheten. Byggarbetare måste få en ordentlig arbetsmiljö och byggandet behöver svara på bostadsbristen istället för att bara styras av vinstintressen.

Politiken behöver åter ansvara för bostadsbyggandet. Varför inte genom ett statligt byggbolag som ser till att samhällsnytta och byggarbetares villkor går före vinstincitament?

Lovisa Rydh, vice ordförande för GSHF