Ge upprättelse åt folkmordets offer

Inför valet 2014 utlovade Socialdemokraterna ett erkännande av det brutala folkmord på kristna som genomfördes 1915 i det som nu är Turkiet. Sju år senare är löftet fortfarande inte uppfyllt.

Den 24:e april anordnades den internationella minnesdagen av 1915 års folkmord. Ett hänsynslöst folkmord som krävde över 1,5 miljoner liv i det som då var det Osmanska riket, det som idag är Turkiet. Ett folkmord som tömde riket på dess kristna befolkning på grund av regimens strävan efter ”en nation, ett folk och en religion”.

Startskottet var just den 24:e april 1915, även kallad "den röda söndagen". Då arresterades, deporterades, fängslades och mördades flera hundra politiker, intellektuella och religiösa ledare i den osmanska huvudstaden Konstantinopel (dagens Istanbul), efter att ha bjudits in till ett möte. Därefter utfärdades order om att massmörda den kristna befolkningen bestående av armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker.

Kyrkor, städer och byar brändes ned och tömdes på sin befolkning. Tvångsdeportationer, avrättningar, massakrer och framkallad hungersnöd blev ett faktum. Människor brändes till döds instängda i byggnader och dränktes i floderna samtidigt som hundratusentals dog av hunger, törst och godtyckligt våld under påtvingade dödsmarscher mot de syriska öknarna. Kvinnor våldtogs, fördes bort och såldes på slavmarknader. Kvinnor och barn tvingades konvertera till islam och offrens egendom och ägodelar konfiskerades.

Omvärlden blev underrättad och ögonvittnesrapporter ledde till stor uppmärksamhet i både Europa och Amerika. Men folkmordet glömdes dock bort lika snabbt. Det är känt att Adolf Hitler i ett tal sa ”trots allt, vem kommer idag ihåg folkmordet på armenierna?”, innan tyska trupper korsade den polska gränsen.

Många erkända forskare har bevisat att det finns tillräckligt med information om folkmordet och att det inte råder någon tvekan om att de massakrerna på kristna och andra minoriteter i det osmanska imperiet under första världskriget var ett folkmord. Även Raphael Lemkin, hänvisade till folkmordet 1915 när han tog initiativ till Folkmordskonventionen.

Trots allt detta fortsätter den turkiska staten att förneka händelserna och tillåter inte att människor i Turkiet benämner det som ett folkmord. Regimen använder också politiska påtryckningar för att stoppa andra stater att erkänna att folkmordet ägde rum.

År 2010 erkände Sveriges riksdag folkmordet 1915 på initiativ av Socialdemokraterna. I riksdagsvalet fyra år senare lyfte Socialdemokraterna ett svenskt erkännande som ett vallöfte. I Frankrike har Emanuel Macron gjort minnesdagen till flaggdag. Det senaste stora erkännandet var i USA:s kongress med stor majoritet i representanthuset och ett enhälligt stöd i senaten. Därtill, erkände USA:s nyvalde president Joe Biden folkmordet på minnesdagen den 24:e april.

Det är nu på tiden att den svenska regeringen fullföljer riksdagsbeslutet från 2010 genom att erkänna folkmordet 1915 fullt ut, och sätter press på Turkiet att göra detsamma. Det är dags att uppfylla Socialdemokraternas vallöfte från 2014. Det har SSU krävt sedan vår förbundskongress 2015. Det är endast genom att erkänna vad som faktiskt hände som offren kan vila i frid och deras ättlingar kan få upprättelse.