Debatten är väckt - Sverige ut ur EU!

Äntligen kan vi ha en diskussion om EU utan att per automatik legitimera EU som ett permanent fenomen. Men artikels ursprungliga poänger består, Sverige ut ur EU, skriver Julian Wahlgren, ordförande i SSU Malmö Väst, i en slutreplik till Erik Solfors, Leo Nilsson, William Lindqvist och Melisa Korenic.

Att EU inte begränsar den internationella solidariteten används i samtliga repliker. Vissa avvisar det rakt av, och vissa hänvisar till Sveriges erkännande av Palestina som bevis på att vi kan vara solidariska samtidigt som vi är underordnade EU. Men dessa avvisningar blandar ihop konkreta solidariska handlingar med retorik.

Visst kan vi erkänna Palestina, men kan vi upphäva vårt handelsavtal med Israel? Visst kan Irland och Spanien höja sina röster för Palestina, men kan de upphäva deras handelsavtal med Israel? Svaret är nej. Länder som Irland och Spanien, vars regeringar har en konkret vilja att stötta det Palestinska folket, kan inte agera på den viljan tack vare EU. Värt att notera är att handelsavtalen är förhandlade av den icke-folkvalda EU-kommissionen, därför är det även omöjligt för svenska folket att “påverka” inifrån.

Så poängen består, visst kan vi fortfarande på ett vis försöka vara en röst för solidariteten, men EU begränsar vår handlingsförmåga i att faktiskt utföra solidariska handlingar. Därför måste Sverige säga nej till EU, men ja till världen!

William Lindkvists primära argument är att EU kan reformeras inifrån. Det är en fråga som har fått vänstern att funderande i årtionden. Nu är till och med Vänsterpartiet för denna orealistiska linje om en utopisk EU-framtid. Men poängen består, EU kan inte reformeras. Den nyliberala ekonomiska politiken är fördragsfäst, med en garanti för fri rörlighet av kapital, varor, och tjänster, vilket gör det omöjligt att förändra oavsett valresultat. Till och med om hela svenska folket gick ihop och röstade på Sveriges Kommunistiska Parti i nästa EU-val skulle EU förbli precis lika nyliberalt, även om det svenska folket vill ha förändring. Sveriges röststyrka i Ministerrådet (1,8%) och i Europaparlamentet (3%) förstärker denna verklighet.

Europaparlamentet, den enda folkvalda institutionen, är en kuliss. Den har inte ens någon lagstiftande makt. Den egentliga makten ligger hos ovalda byråkrater som sitter i EU-kommissionen, som har ensamrätt att föreslå förändringar.

Förändring kan tillkomma, men inte på grund av folkviljan. Den kommer på begäret av en odemokratisk byråkrati som agerar på intressen av storkapitalet genom den utbredda lobbyismen i Bryssel. Låt mig påminna er om att i EU:s frivilliga Länk till annan webbplats.lobbyregister finns över 17 000 lobbyorganisationer registrerade, och över 30 000 Länk till annan webbplats.lobbyister är anställda med det enda syftet att påverka beslutsfattandet Länk till annan webbplats..

Den ‘nya industripolitiken’ är Erik Solfors bevis för att EU inte längre är nyliberalt, eller åtminstone inte i samma grad. Detta påstående ignorerar faktumet att den nya industripolitiken fortfarande är underordnad de fördragsfästa fyra friheterna, dvs fri rörlighet av kapital, varor, tjänster, och människor. Dessa “friheter” garanterar en nyliberal ekonomisk politik, där statlig inblandning alltid begränsas.

Vidare tar EU beslut efter beslut utan medlemsländernas tillåtelse, bland dessa är just Lex Laval. Domen anger att man inte får strejka för svenska kollektivavtal även om de utländska arbetare jobbar i Sverige. Ett annat uppmärksammat fall är när Sverige tvingades avskaffa den kommunala allmännyttan som höll nere bostadspriserna.

Dessutom bedrivs denna ‘nya industripolitik’ av den icke-folkvalda EU-kommissionen återigen. Det svenska folket kan inte på något sätt påverka den industripolitik som påverkar oss, utan måste bara hoppas på att Brysselbyråkrater en dag ändrar sig. Något som är omöjligt tack vare EU-fördragen.

Att borgerligheten klagar på för mycket pappersarbete inom byråkratin eller ett GDPR som inte överhuvudtaget utmanar ägandeförhållandena eller på de fyra nyliberala fördragsfästa friheterna ändrar inte heller på faktumet att EU:s lagar fortfarande garanterar en både nyliberal och kapitalistisk ekonomi.

EU är fortfarande en parasit som det svenska folket måste göra sig av med, och i det arbetet måste arbetarrörelsen vara drivande. Vi kan inte längre tillåta en union som omöjliggör vår framtidsvision, som slår ner på arbetares rättigheter, och som underminerar vår rätt att bestämma över vårt folks framtid.

Julian Wahlgren, Ordförande för SSU Malmö Väst

Denna artikeln är en slutreplik:
En Swexit för oss närmre liberalismen, Julian Wahlgren
EU är ett verktyg - inte en ideologi, Julian Wahlgren
EU-debatten förtjänar nyansering, Julian Wahlgren
En modig socialdemokrati formar EU, Julian Wahlgren

En modig socialdemokrati hade lämnat EU