Den socialdemokratiska opinionsportalen

Bild på SSU:are från Pridetåget 2018

Foto: SSU

Ingen kommer driva vår politik åt oss

I sommar väntar maktskifte i SSU. Folkhemmet har bett båda kandidaterna till förbundsordförandeposten att skriva om sin vision och om framtiden. Amalia Rud Pedersen skriver om ett folkhem för dagens unga.

Det är nu mer än nittio år sedan Per- Albin Hansson höll sitt berömda riksdagstal där han satte ord på kommande årtiondens socialdemokrati i och med ”det svenska
folkhemmet”.

Genom stora sociala reformer och en stark välfärd skulle klassamhället bekämpas. Ingen skulle förfördelas eller få orättvis fördel: inga kelgrisar och inga styvbarn.

Folkpension, lagstadgad semester och en allmän sjukförsäkring gjöt grunden till ett välfärdsbygge som sedermera kallades ”den svenska modellen”.

I samband med att socialdemokratin nu lanserar ett ”nytt” Folkhem funderar jag på vad
folkhemsbegreppet betyder för mig idag – och vilka utmaningar som Sveriges unga just nu står inför.

Jag tillhör inte gruppen socialdemokrater som tycker vi borde göra som på valfri manlig företrädares tid.

Jag tillhör inte gruppen socialdemokrater som tycker att det var bättre förr eller som tycker att vi borde göra som på valfri manlig företrädares tid. Istället anser jag mig tillhöra den unga generationens socialdemokrater som tyvärr karaktäriseras av att vi är ganska få, och ovanliga.

Så hur skulle Per-Albins folkhem se ut om det infördes i Sverige idag med syftet att gjuta en lika stabil grund för dagens unga som för över nittio år sedan?

Försakat klass och klimat

Vi unga ser idag att vår framtid riskerar att förgöras för tidigare generationers försakande av klass och klimat och återinförande av kolossala samhällsklyftor.

Arbetslösheten flåsar var tredje ung i nacken, och unga killar i utsatta områden får oftare erbjudande om att gå med i kriminella gäng än frågan om att gå med i SSU.

Jag tror historien om vår tid är historien om fyra kriser, och att vår framtid avgörs av hur vi väljer att svara på dom.

Det handlar om klimatkrisen som inom ett årtionde kan sätta stopp för vårt sätt att leva.

Det handlar om den integration som vi underfinansierat och som vi får betala med ränta genom ökade kostnader för segregationen och krossade framtidsdrömmar.

Det handlar om krisen kring ojämlikheten och klassklyftor, där livsvillkor och levnadslängd allt mer är en funktion av hur mycket du tjänar och var du bor.

Stommen är försvagad

Den sista krisen, som är avgörande att lösa för att någon av de andra politiska kriserna ska kunna lösas, är
förtroendekrisen för arbetarrörelsen – för demokratin som mål, och för politiken som medel. Jag tror svaren på alla dessa krisen går att finna lokalt.

När vi plockar upp Per-Albin Hanssons idé om folkhemmet och håller upp den mot vår samtid är den del som skarpast skiner igenom idén om tron på förändring, delaktighet och lokal förankring.

Jag menar inte att vi ska bygga ett helt och hållet nytt folkhem – den gamla grunden står sig ganska bra ännu. Men stommarna är försvagade, färgen fläkt och en grundrenovering vore på verkligen sin plats.

Vi borde på allvar omorganisera arbetarrörelsen och fundera på vad det är vi egentligen finns till för.
För SSUs del tror jag det handlar om att bli Sveriges största lokalpolitiska ungdomsförbund.

SSU självklart vänsterval

Jag blev inte aktiv i SSU för att jag tyckte att det var roligt att få tycka massa saker. Jag blev aktiv för att jag förstod att jag genom organisering med andra kunde
förändra samhället.

Till det syftet, och för att vinna fler för den idén, behöver socialdemokratin ett starkt och självständigt SSU. Men SSU behöver också en socialdemokrati att ta plats i, driva frågor i och få förändra vårt samhälle till det bättre i. Och för att göra det måste vi gemensamt engagera fler. Unga som är vänster ska tycka att SSU är det självklara valet att gå med i.

SSU får inte reduceras till att bara vara tyckare och tänkare. Vi måste bli praktikerna som driver politik med våra egna händer, motionerar och driver på för beslut i den riktningen vår vision om ett jämlikt samhälle når.

Vi behöver organisera oss lokalt och driva politik i
nämnder, på arbetsplatser och i arbetarekommuner. Annars kommer ingen förändring att ske.

Vi kan inte ägna all vår kraft åt att skriva ut våra åsikter på sociala medier, och sen förvänta sig att någon annan ska göra jobbet. Ingen kommer driva vår politik åt oss.

Ska se praktisk förändring

Just nu kandiderar jag till förbundsordförande. Om jag får förmånen att bli vald vill jag att alla unga som är engagerade i SSU efter att ha varit verksamma i två år ska känna att de har förändrat något politiskt i praktiken.

Det kan vara att driva igenom nya öppettider på
ungdomsgården, fler ungdomsmottagningar i kommunen eller bättre arbetsvillkor på arbetsplatsen.

Coronakrisen har gjort oss uppmärksamma på hur mycket vi behöver en stark arbetarrörelse, och samtidigt påmint oss om att vi faktiskt inte alltid har det, inte på de flesta platserna i landet.

Per-Albins folkhem var svaret på den tidens stora frågor, men dagens unga står inför helt andra utmaningar. Svaren har vi — om vi bara kan återvinna förtroendet och insikten att vi själva behöver vara den förändring vi vill
se.

  • Amalia Rud Pedersen Kandidat till ny förbundsordförande för SSU. Sitter i dag i SSU:s förbundsstyrelse. Från Göteborg.

Vad tycker du?

Dela gärna artikeln om du håller med. Om du inte håller med, skicka in en replik.
Skriv en replik och skicka in den till oss.