Visionen Folkhemmet? Nej tack!

Visionen om ett Folkhem hör till 1900-talet och fungerar inte för för en modern och visionär Socialdemokrati. Istället bör visionen utgå från social hållbarhet med mänskliga, sociala och fackliga rättigheter i fokus. En vision där regioner, EU och internationell solidaritet är minst lika viktiga som nationalstaten.

Varför vill socialdemokratin backa in i det gamla Folkhemmet istället för att blicka framåt? Den nya opinionsplattformen heter Folkhemmet, varför det? När Stefan Löfven talade vid 1 maj var han omgiven av svenska flaggor, inga röda fanor, inga EU flaggor. EU och internationell solidaritet saknades i talet som var fokuserad på Sverige. Förhoppningen verkar vara att visionen om Folkhemmet ska leda oss till valseger år 2022. Jag tror inte att det är en framkomlig väg. Många av oss känner att Folkhemmet snarare är något förlegat och exkluderande än visionärt. Det finns minst fem argument för en vision som på ett markant skiljer sig från visionen om Folkhemmet.

Demokratin

Historiskt har visionen om Folkhemmet inte bara varit en socialdemokratisk vision utan också en del av den nazistiska och fascistiska ideologin och därmed Sverigedemokraterna. Den begränsande visionen att det svenska medborgarskapet är grunden för rättigheter, inte internationella konventioner, passar perfekt för Sverigedemokraterna som hyllar Ungern som ett föredöme. Vi behöver en vision om demokrati utan nationalism.

Mångfalden

Det svenska folkhemmet uppkom i en tid då vi ansågs vara ett "homogent folk". I Socialdemokratin pratades det fortfarande på 60-talet om den svenska rasen: “Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden” (Erlander, 1962). Samer och andra minoriteter fick inte plats i detta Folkhem, tvångssterilisering och institutionsvård för icke-anpassade användes. Vi har en utveckling där mångfalden i Sverige har ökat vad gäller människors ursprung och livsval. Därför behöver vi en vision som värnar mångfald.

Ekonomin

När visionen Folkhemmet lanserades var vårt näringsliv nationellt, idag är det internationell. Nu är det inte längre möjligt för Sverige som liten nation att göra överenskommelser med kapitalet. Den enda chansen för oss att påverka kapitalet är att vara en del av EU eftersom vi tillsammans är en fjärdedel av världsekonomin. I den gemenskapen kan vi arbeta till exempel för att;

• förstärka konsumentens rätt mot stora företag
• beskatta dom stora tech-jättarna för den försäljning som sker inom inom EU
• mänskliga och fackliga rättigheter ska respekteras av regeringar och stora företag
• fattiga länder ska få rättvisa handelsavtal och möjligheter till utveckling

De mänskliga och sociala rättigheterna i EU

Den fria rörligheten i EU gäller enbart varor, tjänster och rika människor. Fattiga människor blir inlåsta i sina hemländer. Om de förflyttar sig saknar de plötsligt alla rättigheter. Vi borde argumentera för att sociala rättigheter ska vara kopplade till de mänskliga rättigheterna inte medborgarskapet. För att gynna en sådan utveckling bör vi arbeta för ett EU som tar socialt ansvar för hela sin befolkning och därmed garanterar mänskliga rättigheter och fri rörlighet för alla. Då skulle EU kunna bli en progressiv kraft och förverkliga en vision om ett socialt hållbart Europa och inte enbart ett Europa för de rika.

Regionernas Europa

Folkhemmet utgick från en idé att Sverige är en enhet där alla regioner ska ha en liknande utveckling. Det misslyckades på 1900-talet och lär inte lyckas på 2000-talet. Idag ser vi möjligheter i nationsöverskridande regioner med en hög potential till ekonomisk och kulturell utveckling, till exempel Greater Copenhagen och Nordkalotten. Två regioner med väldigt olika förutsättningar som bör stödjas och få utvecklas fritt istället för att tvingas in i samma nationella tvångströja. Därför bör visionen betona regionernas betydelse i Europa.

Den slutsats som jag dragit utifrån ovanstående argument är att en vision för Socialdemokraterna inte främst kan formuleras som Folkhemmet. Snarare bör visionen ha fokus på;

• social hållbarhet med mänskliga, sociala och fackliga rättigheter.
• regioner, EU och internationell solidaritet och inte i alltför hög grad på nationalstaten.

Referens: Ett längre citat från boken "Tage Erlander (1962). Valfrihetens samhälle. Tiden" finns på; https://sv.wikiquote.org/wiki/Tage_Erlander Länk till annan webbplats..