Hälsan är ojämlik!

Janette Olsson (S), Regionråd i opposition i Västra götalandsregionen, skriver om ojämlikheten inom hälsovården kopplat till socioekonomisk bakgrund.

Hälsan är ojämlik! Och föga överraskande ökar skillnaderna till nackdel för dem i en socioekonomiskt utsatt situation och som har sämre livsvillkor. Skillnaderna är större beträffande människors utbildningslängd än var i landet man bor. Det finns också omotiverade skillnader i vårdens tillgänglighet, insatser och resultat.

Det här är inget okänt men vi verkar ha svårt att på djupet komma åt det. För att ta ett exempel på hur en ojämlik vård kan te sig. Socioekonomiska faktorer påverkar individers hälsolitteracitet - hur individer förstår, tar till sig och använder vårdens resultat och valmöjligheter, vilket är olika utifrån utbildningslängd och -nivå. Professor Margareta Kristenson, Linköping universitet, uttrycker det såhär: ”Cirka hälften av befolkningen upplever svårigheter att förstå det språk som används inom hälso- och sjukvården”. Det gör att individen inte alltid får tillgång till adekvata insatser.

Avancerade och ofta påfrestande behandlingar ställer stora krav på hälsolitteracitet i samtalet mellan läkare och patient Behovet av insatser i bemötande framstår därför som nödvändiga för att åstadkomma en jämlik vård. Patienter med psykisk sjukdom som söker somatisk vård möts inte av personal med tillräcklig kunskap om patientens förutsättningar, vilket också påverkar den vård som ges.

Men vi behöver också ha med oss hur ojämlikheten tar sig till uttryck:

Medellivslängden ökar i Sverige för alla grupper, med undantag för kvinnor med förgymnasial utbildning. Medellivslängden för personer med lång utbildning och inkomst är fem år längre än för dem med låg inkomst.

Av de personer som uppger att de har en bra hälsa är 80 procent bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå, vilket kan jämföras med 57 procent bland personer med förgymnasial utbildningsnivå. Det är dubbel risk att insjukna i hjärtinfarkt för den med sämre socioekonomisk situation.

Övervikt och fetma har ökat, från 46 till 51 procent av befolkningen mellan 2006 och 2018. Fetma är vanligare bland personer med förgymnasial utbildningsnivå.

Psykisk ohälsa uppges sämre i grupper med lägre utbildning och suicid är mer än dubbelt så vanligt i gruppen med med förgymnasial utbildningsnivå.

Kunskapsöversikter visar på tydliga könsskillnader när det kommer till vårdtillgång och vårdkvalitet för den typ av vård som ges till både kvinnor och män och där jämförelser kan göras. Exempelvis behandlas kvinnor i lägre grad än män med hjärt- och kärlsjukvård enligt de nationella medicinska riktlinjerna, och får i lägre grad än män behandling av läkemedel med bevisad nytta.

Till detta kommer de privata sjukvårdsförsäkringarna som framförallt innehas av personer med högre inkomst och längre utbildning. Personer med privat sjukvårdsförsäkring får i genomsnitt vård snabbare än personer som får vård genom den offentligt finansierade vården

Att sluta de påverkbara hälsoklyftorna är ett jämlikhetsmål och ett av regeringens långsiktiga mål. Men hur låter det sig göras? För att använda en klyscha så finns det tyvärr ingen quick fix.

Det går inte att komma ifrån att en generell välfärd är grunden, bostäder, arbete, att barnen lyckas i skolan och att folkhälsosatsningar når alla ökar naturligtvis hälsan.

Men för att Sverige ska nå målet måste regionerna göra sin del av arbetet. För att komma åt osakliga skillnader och därmed sluta påverkbara skillnader skulle kartläggningar behöva göras i regionerna. Kunskap om varför vissa grupper marginaliseras behöver spridas.

En medveten kartläggning gör det möjligt att hitta insatser som gör vården och bemötandet mer jämlik. En annan sak är att ta fram jämlikhetskommissionens rapporter och göra verkstad av de åtgärder som ökar jämlikhet och jämställdhet i samhället. Men jag passar på att kasta in en sista idé – maktutred hälso- och sjukvården för att se hur det ser ut med vård efter behov kontra etableringsfrihet och marknadsstyrd vård.