Regeringskrisen riskerar slå mot vanligt folk

Politisk strategi och frågan om vem som slår vem har präglat diskussionen kring kommande missförtroendeomröstning. Men vad blir egentligen konsekvenserna för småbarnsfamiljerna och arbetarna om regeringen faller? Det skriver August Lundin, ordförande SSU Örnsköldsvik.

Mellan alla analyser och EM-referenser tycker jag att vi missat något när vi pratar om regeringskaoset. Var är småbarnsfamiljernas och ställningsbyggarnas perspektiv?

Jag satt i lastbilen när Dadgostars 48-timmarsfrist började ticka. Vi hade precis lastat flaket med mer ställningsmaterial till en småbarnsfamiljs hus där snickare och målare skulle fräscha upp fasaden. Föräldrarna skyndade sig att klä på barnen och cykla iväg till förskolan. Gubbarna på jobbet suckade tungt när de bar blytunga spiror och liggare på sina axlar. Där och då kändes regeringskaoset verkligen avlägset.

Ska S alls bilda regering i en riksdag med högermajoritet?

Är det rätt att avsätta en socialdemokratisk regering för att den kompromissat med högern? Är det rätt att acceptera en förnedringsklausul mot V för att S ska få regera? Är det rätt av V att rösta för ett misstroende signerat Åkesson? Ska Löfven hoppas på att återuppstå som en lite rödare statsminister efter fika med talmannen eller satsa allt på att Kristerssons regeringsunderlag inte överlever ett extraval? Ska S alls bilda regering i en riksdag med högermajoritet?

Taktikspelet missar politikens viktiga frågor

De senaste dagarna har politiken handlat mycket om taktik och ärligt talat har jag inte svaren på någon av frågorna som ställs. I tidningar, poddar och på sociala medier är förstå-sig-påarna och tyckarna många. Men mellan alla analyser och EM-referenser tycker jag att vi missat de som politiken egentligen bör handla om. Den där småbarnsfamiljen som skyndar sig till förskolan och gubbarna på ställningsfirman som sliter ut sina kroppar.

Hyresfrågan är inte det enda som stryks ifall JA faller

Socialdemokraterna finns för att ingen ska behöva pressa in sitt barn på en överfull förskola. Vi ställer upp i val för att ingen ska slita ut sig på jobbet. De senaste åren har vi levererat massor av bra politik i regeringsställning. Samtyckeslagen, höjda studiebidrag, oerhört mycket mer pengar till kvinnojourer, förbättrad A-kassa och höjda pensioner är bara ett axplock av allt vi åstadkommit trots att högern har 60 % av riksdagsmandaten. Samtidigt har vi mycket politik vi inte drivit igenom än, som vi lyckats få med i Januariavtalet. En skattereform för att säkra pengar till elever, undersköterskor och äldreboenden riskerar att falla om Löfven faller. Familjeveckan som precis presenterats likaså, den som skulle underlätta för föräldrar att kombinera arbetslivet med familjelivet. Dessutom har vi många fler bra förslag på gång inför höstens partikongress, exempelvis en värdig pensionsform för ställningsbyggarna och undersköterskorna som sliter ut rygg, nacke och knän på jobbet.

Socialdemokratin behöver fokusera på vanligt folk

Det kanske inte är konstigt att tidningarnas ledarsidor och diverse politiska kommentatorer gärna gör detta till en fråga om "vem tar vem". Men jag vill att vi socialdemokrater tar ett steg tillbaka och betraktar detta ur småbarnsfamiljens och ställningsbyggarens ögon. Hur påverkas de av att införa fri hyressättning i nyproduktion? Hur skulle de ha påverkats av en Kristerssonregerings blixtinförande av marknadshyror i alla hyresrätter? Hur drabbas de om Januariavtalets sossiga reformer faller?

När vi börjar i den ändan tror jag att vi kan besvara alla frågorna om taktik, inte som politiska kommentatorer och partistrateger, utan som socialdemokrater.

Det handlar om att vi socialdemokrater måste fråga oss varför vi alls är ett parti och varför vi alls ska sitta i regering. Vi måste komma ihåg varför vi vill göra skillnad och då gäller det både att komma ihåg segrarna vi vunnit i regeringsställning och förlusterna vi lidit vid förhandlingsbordet. Vi måste ha politik för småbarnsfamiljen och ställningsbyggaren och sen också verkställa den. När vi börjar i den ändan tror jag att vi kan besvara alla frågorna om taktik, inte som politiska kommentatorer och partistrateger, utan som socialdemokrater. Då tror jag också att vi kan förtjäna småbarnsföräldrarnas och ställningsbyggarnas röster inför nästa omgång regeringsförhandlingar. Bara så kan vi bilda en röd regering på riktigt.