Satsa mer på välfärd och arbetsmiljö

Framtidens välfärdsarbetare måste möta en trygg arbetsplats. Det krävs stora satsningar inom både välfärd och arbetsmiljö, och högern tar inte sitt ansvar, det skriver Alexander Soto Runevall, Ordförande för Demos S-studenter.

Det är nu den tiden på året då många ungdomar har fått sitt antagningsbesked till högre utbildning och tar sitt nästa steg i livet. Samtidigt har många av de befintliga studenterna vid Sveriges universitet och högskolor tagit sin examen och gör nu entré in i arbetslivet. En hel del av dessa studenter ska arbeta inom välfärden där de i samhällets tjänst ska vårda, ge omsorg och på olika sätt hjälpa sina medmänniskor genom allt från vardag till svår sjukdom. De är sjuksköterskor, psykologer och socionomer som ska använda sina kunskaper inom den fysiska och psykiska vården, och även annat socialt arbete. De tillhör några av de yrkesgrupper som utgör stommen i välfärden och för det förtjänar de allas vår respekt och beundran.

Enligt Arbetsmiljöverket dör 770 personer varje år i hjärtsjukdom eller stroke på grund av arbetsrelaterad stress.

Vad de däremot inte förtjänar är de dystra öden som många av dem till slut möter. De anställda inom välfärden arbetar under ständig press och är ständigt utarbetade och underbemannade. Därför dör de också av stressen. Enligt Arbetsmiljöverket dör 770 personer varje år i hjärtsjukdom eller stroke på grund av arbetsrelaterad stress. Välfärdsarbetarna dör alltså som en följd av sina arbetsinsatser på grund av att de i sina dagliga arbeten utsetts för alldeles för hög arbetsbelastning och dålig arbetsmiljö. Vad som skulle behövas för att förändra dessa öden är enorma satsningar på välfärden och förbättrad arbetsmiljö för välfärdsarbetarna.

Sverige har redan en nollvision mot dödsolyckor i arbetet, men trots att det är känt att stress och psykisk ohälsa på arbetet dödar så ingår inte detta i nollvisionen. Då förväntas dessutom sjukdoms- och dödsfallen orsakade av stress att bli än fler i framtiden. En stressrelaterad diagnos är redan den vanligaste diagnosen som ligger till grund för långvariga sjukskrivningar för anställda inom kommuner och regioner. Framför allt rör detta kvinnor inom välfärden där bristen på resurser är stor och kraven som ställs på de anställda är höga. Kommuner, regioner, och andra arbetsgivare måste ta sitt fulla ansvar för arbetsmiljön, även den psykosociala. Utan ordentliga satsningar på arbetsmiljön i sin helhet kommer dödstalen att stiga.

Det ansvar som styrande högerpolitiker runt om i Sveriges kommuner och regioner har för välfärden har de ofta förnekat.

Den ytterligare press på de anställda inom välfärden som har uppstått under pandemin har dessutom gjort en förkastlig situation än värre. Med detta i åtanke är det obegripligt att högern fortsätter att försumma välfärden och nedprioritera nödvändiga satsningar på arbetsmiljön för de anställda i kommuner och regioner. Istället för att värna välfärdsarbetarnas hälsa och liv så fortsätter högern att värna helt andra grupper och intressen. Det ansvar som styrande högerpolitiker runt om i Sveriges kommuner och regioner har för välfärden har de ofta förnekat. Istället, då brister påtalas, försöker styrande högerpolitiker lägga över ansvaret på regeringen trots att dessa högerpolitiker är ytterst ansvariga för de besparingar som genomförts inom kommun och region. Högerpolitikerna prioriterar de privata företagens villkor framför de anställda i offentlig sektor.

Studenterna som ska arbeta inom välfärden förtjänar att få den ljusnande framtid vilket vi så gärna talar och sjunger om. Då duger inget annat än enorma satsningar på välfärden och arbetsmiljön. Annars kommer stressen att fortsätta skörda liv och den ljusnande framtiden kommer inte att tillhöra studenterna.