Den socialdemokratiska opinionsportalen

Av: Andy Dean Photography, Shutterstock

Av: Andy Dean Photography, Shutterstock

Vården behöver ännu mer pengar

Nästa partiledare för Socialdemokraterna måste lägga större fokus på vården och omsorgen. Det behövs mer pengar, och stora vågade reformer, för att lösa dagens problem, det skriver August Lundin, Ordförande för SSU Örnsköldsvik.

Även om hon envist hävdar att hon vare sig tycker om eller förstår sig på politik så flammade min flickvän till i bilen på väg hem. "Varför kan inte vården få mer pengar? Det finns alltid pengar till annat," sa hon frustrerat. Hennes mamma är barnmorska och arbetsvillkoren är milt sagt urusla. Lönen är låg, särskilt för den som inte orkar jobba heltid. Det visar sig också i pensionen. Arbetstiderna spiller över på kvällar och helger, semestern förskjuts ofta till kallare månader då barnens sommarlov tagit slut, och det finns en ständig oro för att regionen ska snåla in på, eller lägga ner, ännu mer av verksamheten.

Göran Greider skrev en gång att högern är livrädd för organiserade byggarbetare. Om företaget tummar på arbetsvillkoren eller lönerna kan hela arbetslaget stänga in sig i baracken. Hur enkelt är det att ersätta utbildad arbetskraft? Vägar slutar repareras, hus byggs inte och ekonomin haltar när företagen försöker trampa på byggarbetarna.

Att ett välfärdsland som Sverige inte ger sin välfärdspersonal bättre villkor och löner gör varje socialdemokrat illa till mods.

Vi borde ha precis lika mycket respekt för våra vårdanställda. Om vårdpersonalen vägrar kliva ur fikarummet och sprita sina händer dör patienter, barn blir inte förlösta och ambulanser kommer inte fram till olycksplatser. Regionerna vet att de inte kan ersätta sin personal, den lilla reserv som finns av utbildad personal har självmant flytt undan regionernas arbetsvillkor till andra yrken. Alternativet stavas stafett och det är ohyggligt dyrt. Så varför fortsätter regionerna in i kaklet att vara dåliga arbetsgivare? För att vårdpersonal är billigare om lönerna inte höjs, om arbetstiderna fortsätter vara stressande, om semestern fortsätter skjutas upp några veckor till. Regionerna spelar sina kort i tron att vårdpersonalen bluffar. I tron att våra undersköterskor, barnmorskor och omsorgsanställda är för lojala till sina patienter för att säga upp sig.

Att ett välfärdsland som Sverige inte ger sin välfärdspersonal bättre villkor och löner gör varje socialdemokrat illa till mods. Men om man försöker få partiet att inta stridsposition om vårdpersonalens villkor och löner möts man av den gyllene regeln att politiken inte ska styra uppgörelser mellan arbetsmarknadens parter.

Om nästa partiledare får förtroendet att bilda regering måste posten som socialminister bli mycket tyngre.

Det finns dock två stora problem i den passiviteten. Dels är vården inte en marknad som övriga arbetsmarknaden. De allra, allra flesta inom vården är offentligt anställda och därför är arbetsgivaren indirekt vi politiker. Det är inte aktiebolagsstyrelser och VD:ar vårdpersonalen kan kräva bättre villkor av, det är i politiken pengarna fastnar. De fastnar när kommunen prioriterar nedskärningar över skattehöjningar. De fastnar när regionerna år efter år lider av stora underskott. De fastnar för att vården inte är en tillräckligt tung budgetpost i en högerdominerad riksdag. Dessutom är maktbalansen otroligt ojämn mellan arbetstagare och arbetsgivare. Varje strejkad dag i vården utgör en samhällsfara och den som säger upp sig i vården lämnar en ännu tyngre arbetsbörda kvar åt sina kollegor och därigenom ännu sämre vård för oss som behöver den. Och nämnde jag att de vårdanställda är utspridda i flera fackförbund? Arbetsgivarna har ett enormt övertag. I det läget måste barnmorskan, undersköterskan och vårdaren ha ett självklart politiskt alternativ.

Om nästa partiledare får förtroendet att bilda regering måste posten som socialminister bli mycket tyngre. Vi behöver ett samhällsprojekt kring vården efter pandemin. Vidareutbildning i all ära men det behövs också ännu mer pengar till kommunerna och regionerna för att anställa fler och höja lönerna. Och när de pengarna väl rullas ut ska vi ute i kommunerna och regionerna se till att vården, äldreomsorgen och psykiatrin får just de pengar som behövs, oavsett om vi är med och styr eller sitter i opposition. Alternativet är att vara ett status quo-parti som förvaltar nedskärningar under finare namn, som inte tror på att politiken verkligen kan göra skillnad. Jag hoppas att vi som socialdemokrater alltid föredrar vågade reformer för att förbättra folks liv.

  • August Lundin Ordförande i SSU Örnsköldsvik

Vad tycker du?

Dela gärna artikeln om du håller med. Om du inte håller med, skicka in en replik.
Skriv en replik och skicka in den till oss.