Sänk den nedre åldersgränsen för CSN-lån

Dagens CSN-system är orättvist och förstärker klassamhället. Den nedre åldersgränsen måste sänkas för CSN-lån, det skriver Thea Svensson, SSUare och ombud till S-kongressen från Skellefteå.

Den 1 juli 1981 justerades den nedre åldersgränsen för att kunna ta CSN-lån till kalender halvårsskiftet det år då den studerande fyller 20 år. Denna nedre åldersgräns gäller dock inte studerande på högskola, universitet eller andra eftergymnasiala utbildningar då de har möjlighet till CSN-lån redan från och med första terminen på utbildningen.

För studier på Komvux, folkhögskola och gymnasium har du rätt till studiemedel tidigast andra halvåret det år du fyller 20 år. Innan dess kan du ha möjlighet att få studiehjälp istället, så kallat studiebidrag, om du studerar på heltid.

Orättvist system

Detta innebär att en studerande på folkhögskola efter gymnasieexamen inte har möjlighet till CSN-lån om denne är under 20 år, till exempel första året efter gymnasiet. Enligt CSN själva beror detta på att föräldrarna, enligt 7 kap. 1§ första och andra stycket föräldrabalken (1949:381), är underhållsskyldiga vid återupptagna studier innan barnet fyller 19 år så länge skolgången pågår, dock längst till dess att barnet fyller 21 år. Detta är dock motsägelsefullt då, som tidigare nämnts, studenten kan ta lån från och med hösten det år denne fyller 20 år trots att hens föräldrar enligt föräldrabalken fortfarande är underhållsskyldiga fram tills dess att barnet fyllt 21 år. Dessutom innebär detta i praktiken att en kurs anses första året (ifall personen i fråga påbörjar sina studier direkt efter gymnasiet) vara på gymnasial nivå medan samma kurs andra året anses vara eftergymnasial och möjliggör då ansökan av studielån precis som en student på universitetet. Detta borde vara möjligt redan från första första året eftersom det just nu innebär en stor orättvisa som beror på vad du studerar efter gymnasiet trots att alla inblandade befinner sig i samma ekonomiska situation.

Detta gör att den sistnämnde istället måste vända sig till sina föräldrar, vilket även står i föräldrabalken, för att klara sig ekonomiskt vilket skapar ojämlika förutsättningar bland ungdomar.

Studier direkt efter gymnasiet innebär att en inte hinner ta ett sabbatsår för att ägna sig åt att tjäna pengar och då många ofta behöver ägna all sin tid åt studier har de inte heller möjlighet att arbeta under studietiden. Studenten lutar sig därför mot studiebidrag eller studielån och inackorderingstillägg från CSN. Det är här orättvisan uppstår. En universitetsstudent har i den här situationen möjlighet till lån på max ca 10 000 i månaden samt inackorderingstillägg för att kunna täcka kostnader såsom bostadshyra, studiekostnader och livsmedel. En folkhögskolestuderande har i samma situation endast tillgång till 1250 kr i månaden samt inackorderingstillägg för att täcka kostnaderna för hyra, studiekostnader och livsmedel. Detta gör att den sistnämnde istället måste vända sig till sina föräldrar, vilket även står i föräldrabalken, för att klara sig ekonomiskt vilket skapar ojämlika förutsättningar bland ungdomar. I praktiken är det föräldrarnas ekonomiska tillgångar som avgör huruvida deras barn kan studera på folkhögskola eller inte. Möjligheten att kunna studera vad en själv vill minskas kraftigt enbart på grund av familjens inkomster. Det är varken rättvist eller jämlikt och är inte ett problem som borde finnas i det svenska samhället. Folkhögskolornas studerande har hamnat i en gråzon som bör suddas ut för att ge alla ungdomar samma förutsättningar till studier oavsett föräldrarnas inkomster.

Jag hoppas därför att partikongressen 3-7 november ställer sig bakom att alla ungdomar ska ha möjlighet till högre utbildning oavsett ekonomisk bakgrund och bifaller min motion som föreslår att den nedre åldersgränsen för studielån sänks till det andra kalenderhalvåret denne fyller 19 år för studerande på folkhögskola med godkänd gymnasieexamen, för att möjliggöra just detta.