Den socialdemokratiska opinionsportalen

Foto: Shutterstock

Foto: Shutterstock

Sabunis efterträdare bör närma sig socialdemokratin

Liberalerna riskerar att åka ur riksdagen i höstens riksdagsval, och bli ideologiskt obsoleta. Den som väljs till ordinarie partiledare efter Sabuni och Pehrson borde närma sig socialiberalismen och socialdemokraterna för att klara sig kvar, det skriver August Lundin, Ordförande för SSU Örnsköldsvik.

Sabunis avgång påminner lite om Löfvens. Båda två avgick ganska nära inpå valet. De båda tog själva initiativet och överraskade på så sätt de flesta. Kanske var de trötta, kanske hoppades de på en eldig efterträdare som går hem hos väljarna. Men det som på riktigt skiner igenom är det där lite avslappnade. Tyngden av partiledarskapet har fallit av deras axlar. De törs bli ideologiska. Löfven talade om klassamhället, fosterhemsbarnens framtidstro och svetsarnas tillvaro. Sabuni talar jordnära om rasism, integration och att som kvinnlig partiledare inte få prövas i ett riksdagsval.

Vem som än väljs till Liberalernas nya ordinarie partiledare i december ska ha ett stort lycka till.

Det finns ingen som är avundsjuk på Sabunis efterträdare. Fem månader innan valet vill ingen kastas in för att fördubbla ett partis stöd. Men för den som väljs till L:s ordinarie partiledare efter valet är förhållandet till socialdemokratin central.

Här är tre anledningar varför:

  1. Sverige har fem högerpartier men inte ett enda socialliberalt parti. Vill Liberalerna verkligen sticka ut i svensk politik måste man leta sig tillbaka till sina rötter. Det handlar om att våga investera i skolan så vi kan anställa fler och renovera lokaler. Liberalerna måste prioritera vård och omsorg genom fler kollegor, högre löner och hållbarare scheman. Sverige behöver ett högerparti som törs ta fighten för samhällets sköraste: våra arbetslösa, våra nyanlända, våra utförsäkrade. Liberalerna har ingen chans att driva de här frågorna utan att ta oss i hand. Det syns historiskt: det var tillsammans som vi genomförde rösträttsreformen och 8 timmars arbetsdag. Kan vi göra det ihop kan vi göra mer ihop.

  2. Trovärdighet. De senaste åren har Liberalerna lekt akrobater när det kommit till löften till väljarna. Innan valet 2018 fanns en period då partiet inte tydligt stängde dörren till SD. Sen smällde de igen dörren. Nu har partiet slitits isär av att öppna och stänga den där dörren om och om igen. Nu måste de våga hålla fast vid sina löften. Dels lovar L att inte stödja en regering med SD-ministrar. Dels lovar L att söka stöd i hela riksdagen, även vänsterut. Fortsätter de att dra tillbaka löften kommer de inte att återfå väljarnas förtroende. Alltså måste de vara övertydliga med att en S-regering är lika intressant som en M-regering. Och att man förhandlar vänsterut om Moderaterna vill ha Åkesson till justitieminister.

  3. Sammanhållningen. Sabunis största misslyckande har varit att inte lyckas hålla samman Liberalerna. Istället har hon kört sin linje in i kaklet, kosta vad det kosta vill. Det är på nivån att ungdomsförbundet Luf hotat med valkampanjstrejk. Nästa partiledare måste våga lyssna in sitt parti och inte behandla partikollegorna som sina största politiska motståndare. Jag säger inte att Liberalerna ska bli någon slags dörrmatta vänsterut, men det är dags att sluta vara en högerut.

Vem som än väljs till Liberalernas nya ordinarie partiledare i december ska ha ett stort lycka till. Särskilt om de tills dess råkar trilla ut ur riksdagen. Om den nya partiledningen törs prioritera ideologin, trovärdigheten och sammanhållningen kanske vi får behålla ett av Sveriges äldsta partier. För det måste Liberalerna närma sig socialdemokratin.

  • August Lundin Ordförande i SSU Örnsköldsvik

Vad tycker du?

Dela gärna artikeln om du håller med. Om du inte håller med, skicka in en replik.
Skriv en replik och skicka in den till oss.