Stressa inte fram ett beslut om NATO

Sedan Napoleons marskalk Jean Baptiste Bernadotte blev svensk kronprins för över 200 år sedan och framtvingade en union med Norge har Sverige varit alliansfria och inte haft krig på svensk mark. Sverige var alliansfritt under första världskriget, andra världskriget, när Sovjetunionen attackerade Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968. Vid ubåtskrisen 1981 och när Ryssland attackerade Georgien 2008.

Alliansfriheten ansågs vara det bästa sättet att främja fred, inte minst med tanke på närheten till ett aggressivt Ryssland/Sovjetunionen. Samtidigt var vi allt annat än passiva. Under andra världskriget blev Sverige en fristad för många judar. Även om Sverige var neutrala deltog många frivilliga på Finlands sida. Sverige har varit pådrivande i FN, varit tongivande i arbetet för nedrustning och medlat i många konflikter.

Världen har förändrats, murar har rests och murar har fallit. Sveriges säkerhetspolitik har också modifierats. Sedan 1995 är vi med i EU och en del av dess solidaritetsförklaring om att hjälpa varandra vid katastrof eller angrepp ”med alla till buds stående medel”. Vi samarbetar alltmer nära NATO. Sedan Rysslands invasion av Ukraina sitter vi även med vid bordet när NATO träffas. Detta sammantaget tjänar Sverige väl.

Vilka konsekvenser får åtagandena i NATOs artikel 5, vilka konflikter är vi beredda att sända vår militär till? Är det bästa för freden och säkerheten runt Östersjön att öka polariseringen genom att både Finland och Sverige blir medlemmar i NATO?

Att bli medlemmar i NATO är något helt annat, med medlemskap kommer förpliktelser. När vi väl gjort det är det ett vägval vi sannolikt kommer få leva med i generationer, det är ett arv vi ger till våra barn och barnbarn. Därför är det viktigt att vi inte stressar fram ett beslut utan nogsamt tänker igenom konsekvenserna.

NATO är en kärnvapenallians. Går det att förena medlemskap i NATO med att ratificera FN-konventionen om förbud av kärnvapen? Kan vi undvika att kärnvapen placeras i Sverige? Särskilt då det är mycket hemligt var dessa finns.

Vilka konsekvenser får åtagandena i NATOs artikel 5, vilka konflikter är vi beredda att sända vår militär till? Är det bästa för freden och säkerheten runt Östersjön att öka polariseringen genom att både Finland och Sverige blir medlemmar i Nato? Eller är det bästa att Sverige fortsätter vara en alliansfri kraft för nedrustning?

Frågorna är många. Vi är glada att Socialdemokraterna har startat en säkerhetspolitisk dialog, men vi tycker att det går alldeles för fort. Det som diskuteras är en av regeringens och nationens kärnuppgifter, att värna landets säkerhet och främja freden. Det är värt mer än några veckors diskussion.