Kristersson ljög, i går igen

”700 000 utrikesfödda i Sverige kan inte försörja sig själva.” Det är det budskap Moderaterna trummar ut under valrörelsen. Förutom att siffran visade sig vara grovt missvisande är problemet är att detta ändå grundar sig i deras eget drömsamhälle, med låga löner och otrygga anställningar som staplas på varandra. I Kristerssons Sverige är arbetskraft en slit- och slängvara. Vi menar att Sverige är bättre än så.

I SVTs partiledarutfrågning av Ulf Kristersson fick vi se en välbehövlig dissekering av den svepande siffran 700 000, som moderaterna gjort till något av ett huvudbudskap under valrörelsen. Det visade sig att den var långt ifrån rättvisande. Faktum är att av dessa är 65 000 studenter, 34 900 föräldralediga, 41 000 sjukskrivna osv. Summan uppgår till 163 000 ”Det är inget exakt mått…” skruvar han på sig och säger, när det han borde ha sagt är att ”vi valde att fara med osanning för att göra en politisk poäng.” Igår i statsministerduellen valde han att använda lögnen igen och lämnades oemotsagd.

Det är naturligtvis ett problem att Kristersson ljuger väljarna rakt upp i ansiktet. Men det som är än mer allvarligt är att det här är precis det samhälle som Moderaterna vill se.

Av de 700 000 utrikesfödda som de lyfter har 219 000 lön som sin huvudsakliga inkomst. Då menar Kristersson att de inte går till jobbet lika ofta som de borde. Sanningen är att de har en inkomst under 15 500 kronor, vilket säger mer om otryggheten på arbetsmarknaden.

I Martin Nordins rapport ”Landsbygden och invandrartäta områden i städer – två perspektiv på ojämlikhet” kan vi läsa att i storstädernas förortsområden har sysselsättningen ökat sedan 90-talet, medan de disponibla inkomsterna har sjunkit. Och det kraftigt. Och faktum är att det här är precis det Sverige vi kommer att få se mer av med Moderaternas jobbpolitik. Deras huvudsakliga strategi för att få fler i arbete är just genom att sänka löner och försämra anställningstryggheten. Tanken är att om det bara blir tillräcklig billigt att anställa kommer fler få jobb. Och sedan blir det första låglönejobbet en sorts trampolin vidare in på arbetsmarknaden. Moderaterna vurmar för arbetskraftsinvandring, flexibilitet för arbetsgivaren och ”individens frihet att jobba när man vill”. Så funkar det nu inte i verkligheten. I synnerhet inte för vanligt folk.

Låga löner och lösa boliner skapar otrygghet

Lägre löner leder till att folk får mindre pengar. Det är ungefär det. Låga löner och lösa boliner skapar otrygghet. Det innebär att människor hålls kvar i utanförskap, att de inte kan ta lån för att köpa en bostad, eller får skriva på ett hyreskontrakt för att de inte har någon fast anställning. Ändå har vi i Sverige sett en politik, inte minst från Moderaterna, som aktivt går ut på att skapa just denna typ av låglönesektor. Ofta med argumentet att kunna få in utrikesfödda på arbetsmarknaden.

Låt oss ta gig-företagen som exempel. En sysselsättningsform som bland annat moderater och liberaler har talat sig varma för då det ger människor ”en fot in på arbetsmarknaden”. Fel. De allra flesta har inte ens en anställning och kan bara drömma om att komma upp i motsvarande en heltid. Arbetsförhållandena är horribla och en lön på 15 500 i månaden framstår som en avlägsen fantasi. Sedan har man mage att kalla dem en belastning.

Med otrygga människor blir Sverige ett svagt samhälle. Så vill vi inte ha det.

Frågan är varför Moderaterna vill det.