Alla ska ha råd att studera – slopa fribeloppet!

Kommande regeringar behöver företräda Sveriges studenters behov. Då innebär det att man slopar fribeloppet för gott, skriver Amanda Johannesson, student och SSU:are.

Efter nästan två års pandemi har flertal studenter ryckt in i sjukvården för att arbeta. Regeringen och CSN tackar studenterna med deras hjälp, genom att återinföra fribeloppet. Inte nog med att vardagen blir kämpigare för studenterna då vi befinner oss mitt i en inflation där matpriserna stiger, så får studenterna fortsätta att sitta fattiga i sina studentrum och äta snabbnudlar.

Studiemedlet är på lite över tre tusen kronor. Om man vill ta studielånet kan man lyckas komma upp till tio tusen kronor som en inkomst. Att studielånet är det bästa lånet som en människa kan ta då det är låg ränta och därmed nästan aldrig något att oroa sig över är återkommande argument. Kanske har spåren från att tillhöra arbetarklassen påverkat min syn, men ett lån är fortfarande ett lån, och det är aldrig bra.

De senaste nyheterna från CSN är att prisbasbeloppet höjs från och med 2023. Det innebär att studenter som ansöker om lån kan få över tolv tusen kronor i månaden, men mer behövs för att möta studenters behov.

Det är stort att komma in på universitetet. I mitt fall var jag glad när antagningsbeskedet kom. I samband med att studera på universitetet har jag sett det som en naturlig sak att arbeta samtidigt.

Jag är absolut inte fattig, men jag har ingenting att falla tillbaka på. Jag har inga föräldrar som kan stödja mina studier eller bidra till kontantinsatsen till min första lägenhet. Istället arbetar jag merparten av vardagskvällarna inom vården och kulturvärlden. Två världar som skiljer varandra, men där det skiftande tempot är nödvändigt för att jag inte avregistrerar mig på studentplattformen Ladok.

Heltidsstudier innebär att man inte ska ha tid för någon annan bisyssla. Detta är någonting som mina professorer och lektorer är flitiga med att poängtera inför varje påbörjad termin eller delkurs. Framför allt ska man inte vara omringad av covid-19 patienter en tisdagskväll när hemtentamen ska vara inlämnad torsdag eftermiddag. Men att arbeta är ett kvitto på att man behöver pengar för att finansiera sina utgifter.

När fribeloppet återinfördes har man behövt omprioritera. Förr kunde jag arbeta under hälften av veckan, medan studiebidraget kunde verka som livlina så jag slapp arbeta på helgerna. Numera spenderar jag mer av min tid på min arbetsplats än vad jag gör på universitetet. Jag vet om att jag inte är den enda studenten i Sverige som är frustrerad över detta.

Om möjligheten fanns att jag hade föräldrar som kunde förse mig med en slant då och då, hade jag kanske till och med haft helgen fri att gå på sittningar. Istället går den åt till att laga matlådor och att ta stadsbussen in mot jobbet.

Kommande regeringar behöver företräda Sveriges studenters behov. Då innebär det att man slopar fribeloppet för gott.

Amanda Johannesson