Valet i Bosnien ger hopp för framtiden

Årets valresultat visar att många bosnier är trötta på dagens system som gynnar nationalistiska partier och politiker, som sedan ändå bildar allianser ihop för att behålla makten, skriver Adnan Sipovic, vice ordförande för SSU Västmanland.

När jag var liten berättade min farbror en historia om Olof Palmes statsbesök i Jugoslavien. Palme såg lyxbilar utanför presidentpalatset, och frågade: “är det arbetarnas bilar?”. Svaret han fick var att “nej, det är tjänstemännens”. Då svarade Palme: “det här landet kommer inte hålla länge”. Jag vet inte om historien är sann eller inte, men den speglar den misstro till politiker och institutioner som har varit en skugga över länderna på Balkan ända sedan Jugoslavien-tiden.

För några dagar sedan, den 2 oktober, var det val i Bosnien. Två nationalistiska presidentkandidater förlorade valet till fördel för en socialdemokratisk och en progressiv president. Detta är första gången en socialdemokratisk kandidat vinner den bosniakiska presidentposten, och valresultatet inger hopp hos mig och många andra.

Att försöka förstå det politiska systemet i Bosnien är som att försöka förstå Das Kapital. Medan vi i Sverige tampas med att folkbilda om att sjukvården styrs av regionerna, har bosnien tre presidenter. En bosniak och en kroat från Federationen Bosnien och Hercegovina, och en serb från Republika Srpska. Därutöver finns det ett självständigt distrikt, Brcko, vars invånare själva kan avgöra vilken president de vill välja. Valet ska dessutom tillsätta 14 parlament med sammanlagt 150 ministrar. Verkar detta komplicerat?

Det politiska systemet var en eftergift för att få stopp på kriget. Landet delades upp i en serbisk del och en bosnisk och kroatisk del. Dayton-avtalet kallas det, och Sverige deltog i förhandlingarna via Carl Bildt. EU är också en del av Bosniens politiska kaos, då de utser en Hög representant som kan lägga veto på alla lagar i landet. Detta trots att Bosnien inte ens är ett av EU:s medlemsländer. Ni kanske börjar förstå varför en genomsnittlig bosnier hyser förakt mot politiken, vilket även märks av då valdeltagandet sjunkit till närmare 50 % detta val.

Nationalism och korruption hör till vardagen i Bosniens politik, men årets val ger en strimma hopp. I Federationen Bosnien och Hercegovina röstades Denis Becirovic från Socialdemokraternas systerparti SDP fram som representant för bosniakerna, och den oberoende socialliberalen Zeljko Komsic för kroaterna. Tyvärr blev det ingen progressiv eller socialdemokratisk serbisk president från Republika Srpska. Där vann Zeljka Cvijanovic från nationalistiska partiet SNSD med hästlängder över motkandidaterna. Schismen mellan de två entiteterna är fortfarande närvarande.

Årets val visar att många bosnier är trötta på dagens system som gynnar nationalistiska partier och politiker, som sedan ändå bildar allianser ihop för att behålla makten. Det gick redan att se under kommunvalet för två år sedan då nationalistiska SDA förlorade flera kommuner i huvudstaden Sarajevo till oppositionen. Än är inte allting färdigräknat men det ska bli intressant att följa detta och se om det blir någon förändring.

Zeljko Komsic sa efter valet: “Jag har fått detta ämbete och nu kommer jag att arbeta för hela Bosniens befolkning. Det gäller de som gillar mig, de som älskar mig och de som hatar mig.” Förhoppningsvis går Bosnien ljusare tider till mötes.

Adnan Sipovic, vice ordförande för SSU Västmanland