Den socialdemokratiska opinionsportalen

Foto: Shutterstock och privat

Foto: Shutterstock och privat

När slutade S ha råd med solidaritet?

Som aktiv medlem i S var det viktigt att på partikongressen kämpa för att 1%-målet om internationellt bistånd skulle stå kvar i partiprogrammet. Därför är det en besvikelse att vårt parti inte står upp för det beslutet, skriver Tajma Sisic, IUSY Vice President.

I veckan presenterade Socialdemokraterna sin oppositionella budgetmotion. Det finns några guldklimpar bland satsningarna på välfärden, men i stora drag är budgeten en besvikelse.

Besvikelsen hamnar på något sätt i skymundan då regeringens budget är ett haveri. Men ska man verkligen jämföra vår viktigaste prestation med en borgerlig budget? Nej, tycker jag. Därför gör det ont i hjärtat att mitt eget parti i denna budget inte står upp för 1%-målet om internationellt bistånd.

Att det är lågkonjunktur kan inte ha förbigått någon. Men att Socialdemokraterna inte längre har råd att finansiera utvecklingsarbete är för mig obegripligt. När jag för några år sedan debatterade det internationella biståndet mot en MUF:are var jag tydlig med att trycka på hur livsavgörande biståndet är för många människor. Jag står fast vid detta än idag.

I S budget står det några få, men viktiga, rader om biståndet: ”Den aviserade nedskärningen av biståndet som Sverigedemokraterna och högerregeringen har föreslagit är djupt oansvarig”, följt av ”behoven och fattigdomen i världen är större än på mycket länge.” Insikten verkar vi inte ha några problem med att förstå. Mycket talar för att biståndet inte bör skäras ner. Efterföljderna av pandemin, den negativa demokratiska utvecklingen, krig, listan är lång.

Men trots detta skär vi alltså ner i biståndet i vår budgetmotion, och för första gången på väldigt länge står vi inte fast vid 1%-målet.

I praktiken kan det till exempel innebära att arbetet med att tillgodose psykiskt och fysiskt stöd till palestinska kvinnor som utnyttjas sexuellt på fält av israeliska bosättare kan komma att försvinna. Eller att arbetet med att stärka arbetsvillkor och löner för arbetare inom handeln i Bosnien och Hercegovina hamnar på is.

Varje nedskärning eller avräkning av biståndet innebär mer förtryck och mindre respekt för mänskliga rättigheter.

Som aktiv medlem i partiet var det viktigt att på partikongressen kämpa för att 1%-målet fortfarande skulle stå med i partiprogrammet. Många med mig tyckte det samma. Därför är det en besvikelse att vårt parti inte står upp för det beslutet.

Vi behöver nu se oss själva i spegeln. Vad är en kongress värd om våra företrädare inte verkar för besluten vi fattar? Och när slutade internationell solidaritet vara arbetarklassens kampenhet?

Tajma Sisic, IUSY Vice President

  • Tajma Sisic IUSY Vice President

Vad tycker du?

Dela gärna artikeln om du håller med. Om du inte håller med, skicka in en replik.
Skriv en replik och skicka in den till oss.