Det minsta hemlösa kan få är en bänk, Ulf

Istället för att kanske få en parkbänk att spendera sina vinternätter på, väljer Sveriges kommuner att driva bort hemlösa genom exluderande design. Det är dags att slopa idén om olika samhällen, skriver Benjamin Thisner, ordförande för SSU Enköping.

Nu har det varit vinter ett tag – den där riktigt krispiga, svenska vintern. Tvåsiffrigt minus i många svenska städer. En del hemlösa kanske hade turen att få plats på härbärget på julafton, men de som inte fick plats, vad hände med dem?

Istället för att kanske få en hård, lite skyddad och obekväm parkbänk att spendera julaftonsnatten på, väljer Sveriges kommuner att exkludera och driva bort hemlösa via exkluderande design. Kommunerna tvingar personer till gatan, bokstavligen.

Exkluderande design, eller anti-hemlös-design, som det kallas i folkmun, är förjävligt. Armstöd mitt på bänken, dubbar utanför butiksfönster, staket för hundratusentals kronor under trappan till Stadsarkivet och lutande "ståbänkar" på Stockholm Central. Syftet är detsamma: att utesluta vissa grupper från trygga platser, exempelvis torg och köpcentrum.

Ett samhälles värdighet kan mätas i hur det behandlar sina mest utsatta. Så när hemlösa och fattiga missbrukare numera hänvisas bort från tryggare, varmare och bättre ställen tyder det på en ny syn på fattigdom. Fattigdomen är i sin tur ett svek från samhället. Ett misslyckande. Att då sopa undan problemen med tillfälliga lösningar är helt fel.

Det är dags för Sveriges politiker att skärpa sig. Politiker, sossar som moderater, har alltför länge drivit bort de mest utsatta i samhället. Det är dags att slopa idén om olika samhällen. Vi har ett samhälle, vi är ett land.

Nu måste var enda politiker i vårt samhälle börja jobba och börja engagera sig i hela Sveriges folk, inte bara folket med en bostadsrätt.

Benjamin Thisner, ordförande för SSU Enköping