Den socialdemokratiska opinionsportalen

Foto: privat

Foto: privat

SSU, vi måste inse vår potential

Om vi i denna vackra ungdomsrörelse bara vågar ta lite inspiration av vår historia, fylld av allt från strassburgska klistermärken till internationella ungdomsläger, finns det ingenting vi inte kan åstadkomma, skriver Sebastian Rasmusson, ordförande för SSU Uppland.

Trots att jag har varit medlem i SSU sedan min trettonårsdag dröjde det fram till den 4 oktober 2022 innan jag förstod vad SSU verkligen är. Eller snarare vad vi har varit, och åter kan bli. Detta var, vilket kan tyckas märkligt, inte något jag insåg under en kurs på Bommersvik eller en konferens på 68:an. Insikten kom en varm höstdag i Strasbourg.

Vi var där på studieresa för att lära oss mer om europapolitiken. Tjugo medlemmar från Upplands och Västmanlands SSU-distrikt. Jag hade på inget sätt återhämtat mig från valrörelsen, men trots tröttheten måste vistelsen i EU-huvudstaden sammanfattas som ljuvlig. Våra fantastiska medlemmar gjorde det omöjligt att inte hålla humöret uppe. Vi hade riktigt roligt och lärde oss mycket. Det jag lärde mig mest om, på sitt vis, var dock vår egna organisation.

Under resans andra dag besöker vi European Youth Centre – en slags internationell ungdomsgård som ägs och drivs av Europarådet. Vår guide lotsade runt oss i denna koloss, vars insida var utsmyckad med omsorgsfullt utvalda artefakter från vår kontinents alla hörn och kanter. Och där, under en glasmonter bredvid någon slags skulptur, får jag syn på ett SSU-klistermärke.

Jag tror först att min kampanj-utslitna hjärna spelar mig ett spratt, psykologstudent som jag är. Men nej. 1400 kilometer från Sverige snubblar vår delegation av SSU:are på ett spår från en tidigare SSU-generation. En gåva i en monter i Strasbourg som av allt att döma donerats dit av SSU:s solidaritetsfond för femtio år sedan. Fotspår från en annan tid. En viskning från vår egna rörelse, som letat sig över en halv världsdel.

Jag stirrade på det där klistermärket och insåg att den lilla pappersbiten fångar SSU:s potential. Vi är en rörelse som kan lämna epoklånga avtryck. En rörelse vars framgångar överskrider både tidsåldrar och nationsgränser. Men likt det gula SSU-klistermärket i Strasbourg har vår glans ovedersägligen flagnat, i vissa avseenden.

Vi är Nordens största ungdomsförbund. Vi är en rörelse som på daglig basis utför insatser essentiella för socialdemokratin som helhet. Detta ska inte förringas. I möten med nya medlemmar och med andra distrikt upphör jag aldrig att imponeras. Vi är en skicklig blåslampa på partiet och en skicklig värvningsorganisation. Likväl – när jag ser på SSU idag, ser jag ett ungdomsförbund som ännu inte insett sin fulla potential.

Det där strassburgska klistermärket talar nämligen till oss om ett negligerat eller åtminstone i dessa dagar ack så outforskat mått på organisatorisk framgång - bortom medlemsstatistik och mediegenomslag. Inte nödvändigtvis ett viktigare mått än de två senare, men ett som jag tror att vi har tappat fokus på. Jag syftar, mer konkret, på vår rörelses förmåga till internationella avtryck.

1950 stod SSU värd för det dittills största internationella ungdomslägret som någonsin arrangerats. 15 000 socialdemokratiska ungdomar från 30 olika länder samlades i Skarpnäck i Stockholm. Ett ambitiöst uttryck för ett internationellt engagemang som vi, dagens SSU:are, bör ta lärdom av. För även om SSU är en framåtblickande rörelse, mer nyfikna på morgondagen än nostalgiska över gårdagen, bör vi aldrig tveka inför att hämta inspiration ur vår stolta historia. En historia som är präglad av internationella influenser, i båda riktningar.

Under resan hem från Strasbourg frågade jag mig själv: Vad kan bli min SSU-generations internationella avtryck? Företrädesvis ett projekt som i storleksordning placerar sig mittemellan ett enskilt klistermärke och världshistoriens största ungdomsläger. Jag har funderat på saken och vill föreslå följande:

Nästa år är det EU-val. Socialdemokraterna har backat i varje EU-val de har ställt upp i. Min dröm är att den trenden bryts nästa år – tack vare SSU. Det är en dröm om hur SSU, genom att tidigt inleda ett intensivt valrörelsearbete, lyckas säkra en jordskredsseger för socialdemokratin och, för första gången på länge, får fler unga att rösta på S. Om hur ”SSU-segern 2026” skriver in sig i europapolitikens historieböcker.

Är inte det en lockande dröm? Jag är övertygad om att den dessutom är inom räckhåll. Om vi i denna vackra ungdomsrörelse bara vågar ta lite inspiration av vår historia, fylld av allt från strassburgska klistermärken till internationella ungdomsläger, finns det ingenting vi inte kan åstadkomma.

Sebastian Rasmusson, ordförande för SSU Uppland

  • Sebastian Rasmusson Ordförande för SSU Uppland

Vad tycker du?

Dela gärna artikeln om du håller med. Om du inte håller med, skicka in en replik.
Skriv en replik och skicka in den till oss.