Take me down to DDR-Sverige

Plagiat är den bästa komplimangen. Det är något socialdemokratin bör tänka på nästa gång en sverigedemokrat pratar om den “gamla goda tiden”, skriver Nils Backman, medlem i SSU Umeå.

“Glöm aldrig det Sverige vi växte upp i. Som Socialdemokraterna förstörde”.

Så skrev sverigedemokratiska EU-parlamentarikern Charlie Weimers på X den 18 maj. Det skrevs som respons på ett inlägg där kvinna berättade att det under hennes uppväxt på slutet av 1900-talet inte fanns "vegetarianer, veganer, glutenfri mat och HBTQ”, eller våld utfört av folk med invandrarbakgrund. Utöver att det känns lågt även för en sverigedemokratisk politiker att indirekt säga att HBTQ+ personer – och glutenfri mat, av någon anledning – är något Sverige hade det bättre utan, så är det här också ett av många exempel på SD:s hatkärlek till Socialdemokraterna.

SD har likt alla andra socialkonservativa partier en mytologiserad bild av det förflutna. Det Sverige de ser tillbaka på är ett himmelrike på jorden där solen alltid sken, sjukvården var i toppklass, skolresultaten var världsbäst, gatorna var rena och folket var lyckliga. Det samhälle de saknar är det Sverige vi fick tack vare nästan 40 år av oavbrutet socialdemokratiskt styre. Men vänta lite, är inte det samma tid som sverigedemokrater brukar kalla för DDR-Sverige?

DDR-Sverige är ett skällsord som används för att beskriva 70- och 80-talets Sverige med dess betongdjungel och USA-motstånd. Tiden då teven oftare visade karaktärer som den östtyska John Blund eller jugoslaviska Dr Baltasar än jänkaren Kalle Anka. Men det råkar också samtidigt vara den tid som sverigedemokrater längtar tillbaka till och menar att Sverige då fungerade som bäst. Enligt många sverigedemokrater var det tiden då Sverige var “som mest svenskt”.

Sverigedemokraterna vill, som Åkesson sa i sitt tal till nationen 2018, “skapa ett modernt folkhem", samtidigt som de tar avstånd från den rörelse och det parti som skapade det de vill återskapa. Inte nog med att SD tar avstånd från den moderna socialdemokratin, år 2018 publicerade de pseudo-dokumentären “Ett folk, ett parti”, som bland annat försöker lägga skulden för Förintelsen på Socialdemokraterna via Rasbiologiska insititutet. SD hatar socialdemokratin, men påstår sig ändå vilja återskapa dess framgångar och spelar på att vara “det nya arbetarpartiet”.

Verkligheten är nog den att SD aldrig på riktigt har velat återskapa folkhemmet. Under deras första smakprov på makt har de allierat sig med samma partier som sänkte den svenska välfärden och skolan. SD har varit ansvariga för att hela vårdavdelningar utvisats, att A-kassan försämrats och att höginkomsttagare har fått skatteavdrag medan klyftorna ökar. SD har nu också avskaffat sitt motstånd mot vinster i välfärden.

SD vill ha myten folkhemmet, inte det faktiska folkhemmet. De vill inte ha en stark offentlig sektor och en stat vars mål är att ekonomiskt befria folket så mycket som möjligt. Det de vill ha är det folkhem som finns i deras trollkontons videor – ett vitt samhälle. Ett samhälle med starka, blonda, blåögda svenska män som sliter i fabriker eller på gårdar för att försörja sina minst lika vita, blonda och blåögda hemmafruar. Barn som dansar barfota runt en midsommarstång hela dagen lång.

Vi får aldrig glömma det här eller låta väljarna göra det. Socialdemokraterna måste inte bara återta en egen samhällsanalys fri från nyliberalism. För att vinna nästa val måste vi också återta vår historia. Vi får inte låta högerkrafter ha tolkningsrätt över det samhällsprojekt som går emot allt de och deras föregångare står för.

Vi ska återta vår historia så att vi under valet 2026 kan höra folk sjunga: “take me down to DDR-Sverige, where the välfärd is great and the gator is pretty".

Nils Backman, medlem i SSU Umeå