I stället för att skjuta generaler – ge makten till våra soldater

De globala maktstrukturerna håller på att förändras och nya hot mot vår säkerhet uppstår. Därför är det mer relevant än någonsin för oss till vänster att förnya och förändra vår syn på försvaret och militären, skriver Caspian Andersen, ordförande för SSU Front Södermalm.

Socialismen har alltid varit en rörelse för jämlikhet, solidaritet och rättvisa. I en tid av ökade globala spänningar och växande orättvisor måste vi därför ställa oss själva frågan: Hur kan vi forma en militär som reflekterar våra värderingar? Som inte bara är ett verktyg för försvar, utan också del av en större vision för ett jämlikt och fredligt samhälle?

Varför förändra militärens struktur över huvud taget, kanske du tänker? För att svara på det vill jag hänvisa till vår ideologi. Alltså socialdemokratin, och den bredare socialismen.

Genom historien har socialister aldrig varit nöjda med att låta saker utvecklas spontant. De har alltid strävat efter att dirigera en utveckling. Henri de Saint-Simon, en utopisk socialist, argumenterade till exempel för en “ny kristendom”. Kristendomen borde, tyckte han, styra samhället mot att så snabbt som möjligt förbättra förhållandena för de sämst ställda klasserna.

I samma anda bildade Sveriges socialdemokrater arbetarekommunerna. Målet med dem var att utmana de etablerade borgerliga kommunstrukturerna med mer demokratiska organisationer.

Militären är en auktoritär och hierarkisk institution. Makten inom militären är koncentrerad i händerna på ett fåtal generaler och andra ledare. Denna strukturella obalans kan skapa en känsla av alienation hos de av lägre rang, som oftast får genomföra det mest slitsamma arbetet.

I det goda socialistiska idealsamhället vi vill skapa ska en militär helst inte behövas. Men så länge världen har auktoritära krafter kommer det att finnas hot mot vår säkerhet och frihet. Vi måste ha ett svar på de hoten.

Därför är det enda rimliga att vi socialdemokrater förespråkar en demokratisering av försvarsmakten. Det finns också redan exempel i historien på mer demokratiska militärer, såsom sovjeterna under den ryska revolutionen. Alltså innan makten centraliserades och partisystemet tog över. Där samlades arbetare och soldater i arbetarråd som gav dem en röst i de politiska processerna. Alltså ett direktdemokratiskt beslutsfattande om militär strategi och handling.

Tyvärr upphörde denna direktverkande karaktär när bolsjevikerna till slut tog makten, och då upphörde demokratin i Sovjetunionen hastigt.

Liknande råd (Arbeiter- und Soldatenräte) bildades i Tyskland under novemberrevolutionen år 1918. En ledande figur i dessa råd var en man som senare skulle bli partiledare för vårt syskonparti SPD – Otto Wels.

Arbetarråden uppstod hyfsat spontant i tider av kris. Men jag ser inget som talar emot en bildning av arbetarråd under en demokratiskt vald regim. I sann reformistisk anda.

Vi kanske inte längre sjunger versen om att “Vi skjuter våra generaler” i Internationalen – men vår inställning bör fortfarande vara att ta ifrån dem deras maktmonopol.

Caspian Andersen, ordförande för SSU Front Södermalm