I Timbros Sverige måste unga betala för dagsljus

Unga ska bo utan kök och fönster, tycker Timbro. En dröm för fastighetsägare, riskkapitalister och resten av den ekonomiska eliten – en mardröm för alla oss andra, skriver Mariam Asghari, SSU:s talesperson för bostadspolitik.

Min kompis har flyttat sju gånger på fem år. En vind i en villa. En studentkorridor. Andrahandsuthyrda rum med otrygga förhållanden. Alltid med ockerhyra, alltid med sina saker i flyttlådor, alltid i jakt på något stabilt.

Hon är inte ensam. Nästan var tredje ung vuxen oroar sig för att inte hitta något boende i framtiden, enligt Hyresgästföreningen Länk till annan webbplats..

Nu har regeringsnära tankesmedjan Timbro lanserat den nya högerlösningen Länk till annan webbplats. på bostadsbristen: “minimalistiska” lägenheter som kringgår de gamla grundkraven. I stället för att satsa på bostäder som går att leva i ska samhället låta unga bo utan kök och fönster, tycker Timbro. Bohemiskt.

När vi ändå håller på, varför inte rationalisera bort badrum också och låta privata aktörer driva duschhallar i varje kvarter? Vad ska vi med egna toaletter till när vi kan ha gemensamma betalbajamajor i stället?

Om Timbro får bestämma kommer hyresmarknaden att bli som Ryanair, där bara fantasin sätter gränserna för vad som kan sparas in på eller tas extra betalt för. För de jagar ett större problem än bostadskrisen: marknadshinder. Till exempel hindret regler som skyddar människor från att exploateras. Sådant råkar nämligen stå i vägen för deras rika kompisars möjligheter att bli ännu rikare.

Bostadsförslaget följer en klassisk svensk högermodell. Först monterar regeringen ned grundläggande samhällsfunktioner. Då uppstår en marknad där företag kan tjäna pengar på våra mänskliga behov. Sedan tar de emot tack-sms och klappar på axlarna från sina miljonärvänner som nu har nya investeringsmöjligheter.

Men är inte det typ raka motsatsen av vad politiker borde syssla med? Själva politikens existensberättigande är väl att tillgodose människors grundläggande behov? Eller?

Förslaget är en dröm för fastighetsägare, riskkapitalister och resten av den ekonomiska eliten. Samtidigt är det en mardröm för alla vanliga människor.

Allt går att paketera som valfrihet om man blundar tillräckligt hårt för klasskillnader. Frågan är bara om någon av de som föreslår bostäder utan kök och badrum själv kan tänka sig att bo så. Tror inte det, va?

Om min runtflyttande vän hade hört talas om Timbros kreativa förslag så skulle hon förmodligen inte ha motsatt sig det. Inte för att idén i sig är bra. Utan för att desperationen gör att alla lösningar känns rimliga.

För dagens bostadsmarknad bygger på desperation. När bostäder ses som en vara snarare än en rättighet blir varje försämring en ny affärsmöjlighet. Färre regler innebär inte fler bra boendelösningar, utan fler sätt för fastighetsägare att maximera sina vinster på.

Det finns ingen grundläggande trygghet. Bostadsmarknaden är en djungel där den som har minst alltid förlorar. Därför är frågan inte vad som är rimligt - utan vem som ska tvingas anpassa sig till det orimliga.

Och som vanligt är det vi unga som får ta smällen och leva med konsekvenserna av högerns marknadsliberalism.

Mariam Asghari, SSU:s talesperson för bostadspolitik