Socialdemokratin inför verkligheten

Jag anser att vår rörelse har nått vägens ände. Om vi inte agerar nu så riskerar mänskligheten att dö ut, skriver Chadi Toprak, ordförande för SSU Värmland.

Det var en solig och varm dag. Gatorna var fyllda med folk, i parkerna sprang barn och ölglasen klingade på uteserveringarna. Det var första maj. Vi stod alla tillsammans på torget, tågade igenom hela staden och skanderade ut all vår frustration.

Vi samlades framför en stor scen. Upp kom kommunalrådet och bjöd upp talare efter talare. Partistyrelsens representant talade i fyrtio minuter, det andra kommunalrådet i tjugo minuter och LO:s representant i tio minuter. “Vi måste satsa på våra ungdomar”, sades det. Tillslut fanns bara mindre än hälften av publiken kvar och SSU:s representant fick bara tala i fem minuter.

Jag anser att vår rörelse har nått vägens ände. Den debatt vi idag engagerar oss i kommer inte ens i närheten av de problem vi egentligen står inför. Vi är fast i debatter om ramverk, prioriteringar i budget, nivåer på specifika skattesatser, utredningar, kommissioner och oändligt många fler teknikaliteter. Samtidigt visar prognoser att hela två miljarder människor världen över kommer förlora sin tillgång till dricksvatten innan år 2030.

Precis som alla andra medlemmar i SSU har jag fått det förklarat för mig att jag är framtiden. Alla samhällsproblem kan lösas i det långa loppet och därefter kan världen lämnas efter till den så kallade framtiden. Våra makthavare berättar, under våra mest prövande tider, att när stormen har lagt sig, då är havet ännu en gång platt. Vad gör vi då om vi inte längre har någon tid? Vad gör vi om inte har kvar några alternativ?

Jag tycker inte att klimatet är en rolig eller för den delen en intressant fråga att diskutera. Men jag kan inte göra annat än att erkänna att det är vår tids ödesfråga. Ett Sverige med massvält, förorenade vattendrag, vilda bränder och översvämningar är en så dyster profetia att allt annat faller i meningslöshet. För att vara helt krass, det finns ingen jävla framtid. Det finns inte någon teknologi, utredning eller kommission som kommer att rädda mänskligheten. När ett helt Gävle flyr från en översvämning, ska då Mikael Damberg skatta sig lyckligt lottad som fyllt ladorna med överskott efter år av ekonomisk tillväxt?

Jag hade kunnat prata om en grön bank, utsläppshandel och klimatbistånd. Men problemet är att vi tror att vi kan rädda oss själva med räntor och valutakurser. Oavsett vilka siffror, teorier eller utredningar vi må sitta på kommer fler städer än Gävle att översvämmas även detta år. Då spelar det ingen roll hur mycket pengar vi har om det inte används till något som faktiskt förhindrar att barnfamiljer tvingas fly från sina egna hem.

Vi måste från grunden omvärdera vad socialdemokrati faktiskt är. Wigforss provisoriska utopi är död. Det finns ingen tid för delreformer, handlingsplaner eller ens femårsplaner. Världen har redan passerat en temperaturökning på 1,5 grader. Det är bara några år kvar tills vi når en temperaturökning på 2 grader. Med andra ord är det bara några år kvar innan vi förlorar möjligheten att andas obehindrat medan städer sjunker under havsytan och massvälten breder ut sig.

Om inte vi omvärderar vår politiska uppgift inför kommande kongress, hur kan vi då ens vara en seriös politisk rörelse med parollen “kraft för rättvisa”? Jag godtar inte att långsiktig klimatpolitik är arbetarklassens enda alternativ om den inte vill gå tillbaka till medeltiden. Arbetarrörelsen måste nu ta strid för en framtid där arbetarna kan leva i. En framtid där man inte behöver fråga sig om man har råd med varken vatten och mat.

Vi har inte råd med att skandera sanningen om klimatkrisen på ännu ett förstamajfirande med en halvtom publik av trötta pensionärer.

Vi står vid avgrundens brant. Om vi inte agerar nu så riskerar mänskligheten att dö ut.

Chadi Toprak, ordförande för SSU Värmland