Kristersson, med din kulturpolitik finns inget Kent

Regeringens kulturfientliga politik är inte bara ett hot mot kulturen utan också demokratin, skriver Tim Ahlqvist, musikstudent.

Snart står vi på tysta dansgolv, utan ord i romanerna och med en isande känsla av att inte bli förstådda. Ungdomar saknar framtidstro och åldringar livsskildringar. Det uppstår avstånd mellan människor och vi tappar förmågan att förstå varandra och oss själva. Samhället dränks i ett kvävande mörker. Utan ekonomiska stöd förfaller mångfalden i kulturen.

Kulturen stryps åt från alla håll. I egenskap av musiker blir detta allt för tydligt. Folkhögskolor går på knäna, replokaler läggs ner, spelställen stänger, kulturskolor med musikinriktning bantas ner för att nämna några följder av regeringens kulturfientliga politik. Ibland verkar det som att högern tror att kultur skapas av sig självt och alltid kommer finnas. Så är inte fallet. Kultur skapas av människor med olika bakgrund och från alla samhällsklasser.

Det blir något provocerande när man som kulturutövare hör hur högern hyllar musik från Kent och Winnerbäck samtidigt som man, målmedvetet och med precision, förgör allt som skapade förutsättningarna för dessa musiker att kunna bli vad de blev. Högern pratar om att kulturen ska bära sig själv utan stöd. Det hade såklart varit väldigt önskvärt om behovet att ge stöd till kultur inte fanns, men så har det aldrig sett ut och kommer förmodligen aldrig se ut. Nästan all kultur som bär sig själv idag var beroende av stöd från början. Ett starkt exempel är Kristerssons personliga favoritband, Kent.

Konsekvenserna av nedskärningarna syns inte för den breda massan, än. Men när kulturen blir en sport för eliten kommer kulturutbudet bli betydligt mindre och snävare. Människor har alltid sökt sig till kulturen för att förstå eller uttrycka känslor och beskriva sin samtid. Om det bara är människor med goda förutsättningar som får ägna sig åt detta kommer inte alla perspektiv fram, och det är ett demokratiskt hot. Om människor känner sig ensamma i sina perspektiv och känslor blir risken att ta få utlopp för detta genom destruktiva medel överhängande.

Kultur skapar mening och framtidstro, något som saknas bland dagens ungdomsgeneration. Det är en viktig del i att stoppa ungdomskriminaliteten som aldrig får utrymme i den stora samhällsdebatten. Det är av största vikt för ett demokratiskt samhälle att kunna erbjuda unga konstruktiva sätt att få utlopp för, och beskriva den verklighet de lever i. Det är såklart inte hela lösningen, men glömmer man detta kan man höja straffen i oändlighet utan vidare resultat.

Eftersom vi har skapat kultur lika länge som vi letat vatten och föda anser jag det som en demokratisk rättighet att ägna sig åt, och tillgå kultur. Precis som jag anser det en rättighet att inte svälta eller stå utan tak över huvudet. Jag tror inte att jag är ensam om att se det så. Därför tar säkert många kulturen, precis som mat och bostad, för givet. Därför är det av största vikt att vi visar på nödvändigheten i att ge alla möjligheter till kultur, både att utöva och att ta del av den. Gör vi inte det så bor vi snart i ett land utan dansgolv.

Tim Ahlqvist, musikstudent