LEDARE: Längtar Liberalerna tillbaka till Branting?

Liberalerna är inte det parti de en gång varit. Den liberala vakthunden är sedan länge död och man är friskolelobbyns främsta företrädare. Det är ett sorgligt arv att bära för att parti som en gång kämpade för allmän och lika rösträtt.

Det var lördagsförmiddag och över stora delar av stockholm sken solen. På Liberalernas partikansli i riksdagshuset låg mörkret ännu kvar, medan solen lyste klart över Sveavägen där Socialdemokraterna har sitt högkvarter. Bara ett stenkast från 68:an, som den kallas i folkmun, ligger Hjalmar Branting begraven – Socialdemokratins första statsminister. Det var framför hans grav jag mötte en liberal lokalpolitiker från södra Skåne. Det var förstås ett rent sammanträffande - men det är svårt att inte fundera i om det låg något djupare i detta. För Liberalerna är nämligen inte längre vad de en gång var.

Enligt partiet själva har de fortsatt liberalismen som ideologisk kompass. Men för alla som följer svensk politik är det uppenbart att partiet är vilset. Som en del av det så kallade Tidö-samarbetet har de inte bara rört sig högerut – de har också rört sig bort från sina grundprinciper. Förslag om skärmlås för barn, språktest för medborgarskap, visitationszoner och anonyma vittnen ekar mer kontrollstat än frihet.

Samtidigt slänger man ut trevare åt andra hållet, som det märkliga utspelet om vinstförbud i skolan - som slutade med en tummetott. Partiet verkar sakna en tydlig riktning. Det är svårt att förstå vem man försöker vinna över. Väljarna? Knappast. Man har redan tappat varannan sedan valet, och ligger nu kring 2,5 procent i opinionsmätningarna.

Liberalernas nya framtidsprojekt heter "Vision Selma", döpt efter Selma Lagerlöf – en person som levde samtidigt som Branting och som var engagerad i frågor om rättvisa och bildning. Projektet ska föra partiet närmare "det som diskuteras vid människors köksbord". Men när man läser vidare är det svårt att se annat än ett populistiskt tomt skal. Förslagen? Kartläggning av invandrares värderingar och nedtonade klimatambitioner eftersom "EU redan gör så mycket". Det är inte en vision värdig namnet Selma. En partimedlem uttryckte det bra i ett slutet forum: “Selma Lagerlöf skulle vända sig i graven.”

Mitt i allt detta finns dock ett projekt som inger ett visst hopp: S-Studenters Anonyma Liberaler. Där får liberaler med samvete – och med oro för skolans framtid – utrymme att bearbeta den kognitiva dissonans som uppstår av att vara med i "Sveriges skolparti" samtidigt som partiets företrädare försvarar ett system där vinstintresse går före likvärdig utbildning. Det är en satirisk bild, ja – men samtidigt väldigt slående.

För låt oss vara ärliga: det är inte längre de liberaler som kämpade för allmän och lika rösträtt, sida vid sida med Socialdemokratin, som i dag röstar på Liberalerna. Den liberala vakthunden är sedan länge död och man är friskolelobbyns främsta företrädare. Det är ett sorgligt arv att bära.

Liberalerna tjänar inget på att bli en högerpapegoja åt regeringen. Liberalism handlar om att försvara individens rättigheter – oavsett bakgrund. Det handlar om frihet, rättvisa och medmänsklighet. Det var med dessa principer som Hjalmar Branting och Selma Lagerlöf, på var sitt håll men i samma anda, lade grunden för det moderna Sverige. Det var där som liberalismen och socialdemokratin fann varandra i de avgörande striderna för demokrati, bildning och jämlikhet.

Längtar ni inte tillbaka till det, liberaler?

Truls Forsman, Redaktör på Folkhemmet Opinion