Hatet ska aldrig få tysta oss unga

När unga engagerar sig politiskt möts de ofta av hat och personangrepp istället för saklig debatt. Detta skapar en tystnadskultur som hotar vår demokrati – något vi aldrig kan acceptera, skriver Otto Sjöblom, medlem i SSU Stockholm.

”En liten asiatisk unge”, ”han finns inte på hitta”, ”wokpannor ska bara hålla käften”, ”snorunge” - sånt här möttes jag av när jag här om dagen gick in på X. Jag hade delat ett inlägg om partiledardebatten och bara några dagar senare så översvämmades jag av rasism och personangrepp. Det var inte någon som helst saklig kritik, det var inte någon politisk debatt - utan det var enbart ett rasistiskt och hatiskt drev mot mig. Allt detta bara därför att jag som engagerad ungdom vågar uttrycka mina politiska åsikter online.

Detta är inte ett enskilt fall och jag är absolut inte ensam om att uppleva detta drev. Runt om i vårt land så sitter unga som vill förändra, som vill påverka - men som tiger på grund av hatet. Detta sker både online och i vardagen, från såväl vuxna som jämnåriga. Idag vet många om att politiskt engagemang kommer med ett pris - hat, drev och hot - både online, i klassrummet och på bussen. Man vet även att kommentarerna kommer vara 10% sakliga och 90% kommer handla om vem du är.

Den politiska debatten idag handlar inte om meningsskiljaktigheter, utan det handlar om vilka röster som ska få höras. Vilka som är välkomna i det offentliga rummet och såklart: vilka som alltid ska tystas. Detta är ingen slump. Det är ofta vi unga, vi som är nya i den offentliga debatten och vi som inte ser ut som normen för en svensk, som drabbas. När vi nu, år 2025, höjer våra röster så möts vi inte av nyfikenhet eller någon som helst respekt — utan tvärtom, av hat och misstro. Som om att bara för att vi skriver en liten text om varför vi är socialdemokrater och varför man tycker att Magdalena ska bli statsminister så är det som att vi är helt galna och sjuka.

Detta resulterar i en kultur där vi unga lär oss att vi inte ska uttrycka våra politiska åsikter. En kultur där man hellre tystnar än att orka ta strid, man tänker att det ändå inte spelar roll vad man tycker, eftersom man ändå kommer att bli påhoppad med diverse personangrepp. Det är just detta alla trollkonton vill åt, de vill tysta oss och när de gjort det har de uppnått sitt mål.

Detta är inget annat än ett grovt demokratiskt problem och inte bara en obehaglig känsla för mig. När unga människor backar från politiskt engagemang för att man är rädd för hatet och vill skydda sig själv, då är det inte bara deras värdefulla röster vi förlorar, utan även en stor del av vår fina demokrati. Sanningen är att det väldigt många gånger är vi unga som kommer med de bästa idéerna, för det är hos oss där viljan till förändring glöder som mest. Vad säger det om ett samhälle där unga istället lär sig att man ska vara tiga med ens idéer och engagemang?

Vi i arbetarrörelsen måste ta detta på yttersta allvar. För oss socialdemokrater så är det ju en självklarhet att stå upp för dem som inte får sin röst hörd och som trycks ner. Vi vet att demokratin inte ska tas för given - utan det är något man kämpar för tillsammans. Vi vet att rasism och hat göds i tystnad och av att vuxna vid makten låter detta passera de förbi.

Just därför är jag stolt över att vara medlem i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. För att jag vet att vi i SSU alltid kommer stå upp för gränsen mellan debatt och hat och att hat aldrig ska sätta gränser för ungas deltagande i samhällsdebatten. När vi står på torg och värvar medlemmar till SSU så hoppas jag att vi ger unga mod att stå upp, skapa gemenskap och bidra till en politisk arena utan några som helst påhopp.

Jag vägrar att man ska låta hatet bestämma vem som får höras, att några gubbar på nätet ska få bestämma om man ska bli tystad eller ej. Varje gång en ung person tystnar, så blir våran demokrati svagare. Men varje gång vi höjer rösten och vågar stå emot hat, så stärker vi demokratin och visar att vi står emot.

Vi kommer att fortsätta ta plats. För att vi vet vilka vi kämpar för, de som inte vågar. Och vi tänker aldrig bli tystade! När vi kämpar och vågar stå emot så kommer vi närmare och närmare en politisk debatt där det är politiken som är det centrala, inte om man är ung eller rasifierad.

Otto Sjöblom, medlem SSU Stockholm