Mamma såg till att jag inte kände av att vi var underklass

Än idag vill jag inte tro att jag växte upp i det som kallas underklass. Men om det betyder att en människa ger all sin ork, sin tid, sin kropp och sin framtid för att skapa ett stabilt liv – då fanns det inget som beskrev oss bättre, skriver Ela Begic.

När man är liten märker man inte hur mycket mamma jobbar – bara att hon inte är där.

Man märker inte hur tajt det är med pengar utan man tror bara att mamma inte vill köpa. Man märker inte hur tufft det egentligen är för mamma utan man tror bara att hon inte orkar lyssna ibland. Man märker inte att man är underklass för mamma får det att verka som om vi kunde ha allt, även om det inte var så.

Men tiden avslöjar allt.

Med åldern märker man nämligen att man faktiskt inte hade det så bra ställt hemma och att mamma fick lida av det.

Förståelse ger upphov till skuld. Plötsligt bär man skulden på sig för att man inte tidigare bar på den som barn. Varje minne av en ny leksak som man fick blir utbytt med minnet av hur svårt mamma hade det. Skammen tar över. Hur kunde man inte ha märkt det tidigare?

Än idag vill jag inte tro att jag växte upp i det som kallas underklass. Men om underklass betyder att en människa ger hela sin ork, sin tid, sin kropp och sin framtid för att skapa ett stabilt liv – då fanns det inget som beskrev oss bättre. För så var det.

Tandläkarbesök. Utflykter med klassen. Nya kläder när vi växte ur våra gamla. Mamma jobbade flera timmar övertid och när det inte räckte tog hon ett extra jobb. Bara för att vi skulle ha det så bra som möjligt. Andra kunde få allt det utan att offra en av sina föräldrar. Det är klass i ett nötskal.

Min mamma såg till att jag inte kände av klass. Att jag inte behövde jämföra mig med andra barn. Inte alla barn har den möjligheten. Vissa växer upp i förorterna där det finns lite till inget hopp om att lämna. Vissa växer upp med föräldrar som inte kan offra lika mycket på grund av språkbegränsningar. Vissa växer upp till att hamna i dåliga kretsar. Allt på grund av klassen de växte upp i. Allt för att de inte hade något annat val.

Utanförskap och alienation. Det kommer med ett samhälle som drivs av status. Ju större klassklyftor desto mer barn hamnar i dåliga situationer. Gäng utnyttjar den unga åldern och desperationen unga känner för att de inte längre vill vara en del av underklassen. Allt bara för att de är medvetna om hur dåligt de har det medan de ser på hur bra andra har det.

Jag hamnade aldrig där eftersom mina föräldrar såg till att jag hade allt. När jag var gammal nog för att inse sanningen hade min familj redan brutit sig ur underklassens onda cirkel. Men om inte? Hade jag troligen inte kunnat skriva detta. I den sitsen sitter allt för många i dagens samhälle. Vissa bryter sig fritt från mönstret, andra gräver sig djupare in. De andra är många fler än vad vi vill erkänna.

Barn förstår inte pengar, men de förstår frånvaro. Det förstår inte alla klasser.

Ela Begic, internationell ledare för SSU Malmö Väst