LEDARE: Vi måste prata om vad det är vi ska skydda

Hur ofta tänker du på krig? På försvaret? Är det en konstant tanke eller bara något som flyter förbi när du läser nyheterna?

Varje gång jag rör mig utanför mitt hem ser jag svarta regskyltar med gul text. När jag kollar serier på kvällen hör jag flygplanen öva ovanför. Vid sätet bredvid på tåget till Stockholm sitter en kille med en stor kamouflagegrön väska. Bor man där jag bor är försvaret alltid närvarande. Tanken på krig ständigt där.

Det är inte bara något vi märker av, det är också ett konstant återkommande samtalsämne. På väg hem från jobbet tar jag sällskap med en kompis. Ingen av oss är särskilt intresserade av försvaret egentligen. Vi har inte gjort lumpen och har säkert mindre kunskap än vi borde. Men vi bor där vi bor, i en militärstad, så samtalsämnet flyter snabbt in på flygplan och ubåtar, på militärer vi möter på stan.

Sedan jag flyttade hit har det skett en tydlig upptrappning av övningar. När Ryssland gick in i Ukraina märktes det också i Karlskrona. Sedan gick Sverige med i Nato. Även det tycker vi oss märka av i hur ofta vi stöter på militären.

Vi är inte heller de enda som pratar om försvaret. Hela staden kokar av tankar och åsikter. När busschauffören får höra att jag jobbar med politik är det första han ber mig lösa att militärer ska få åka gratis. Han tycker det känns fel att han behöver ta betalt av dem när deras jobb är att skydda vårt land.

Men vad är det egentligen de skyddar? Det har för mig alltid varit svårt att greppa och är nog grunden till den tveksamhet jag haft mot ökade satsningar på försvaret.

Vi är inte ett land som samlas runt vår flagga. I Frankrike vajar deras flagga i nästan varje gathörn, men det kan gå en månad utan att jag ser en svensk flagga. Våra nationaldagsfiranden får kritik i media för att inte vara tillräckligt stora. I Norge är det omöjligt att missa nationaldagen, men det var inte förrän flera timmar in på dagen som det slog mig att det var den svenska nationaldagen.

I stället har vi samlats runt demokrati och värderingar. Frihet och trygghet för människor oavsett vilken flagga vi hänger över axlarna på studenten.

Retoriken har dock stegvis förändrats. I takt med att säkerhetsläget blivit svårare har debatten om försvar och svenskhet helt tagit över.

I sitt linjetal på Socialdemokraternas partikongress nämner Magdalena Andersson Sverige och svensk 25 gånger under de första 13 minuterna. Längre än så orkade jag inte räkna. Hon nämner även flera gånger att vi måste ge allt för vårt land. Det är en retorik som för oss allt närmare en svensk flagga i varje gathörn och längre bort från ett fokus på demokrati och människor.

Rädslan över att nästa plan som flyger över mitt hus ska vara ryskt är stor. Rädslan över den retorik som börjat ta alltmer plats är nästan lika stor.

Jag tänker ofta på krig. På hur vi inte får tappa det vi vill försvara.

Alva Mogert Palm, redaktör på Folkhemmet Opinion