Mediebilden av förorten ökar segregationen

När nyanser saknas bidrar media till att normalisera ojämlikhet. Ett inkluderande Sverige kräver också en rättvis och balanserad mediebevakning. Det skriver Walid El Ali, vice ordförande och kassör för SSU Kronoberg.

I dagens medielandskap präglas rapporteringen om förorterna av fördomar och förväntningar. Nyheter och artiklar om mitt och mina vänners hem.

Områdena där politiken inte lyckats bryta negativa trender. De trender som förekommer som resultat av bostadssegregation, den ekonomiska segregationen och det växande mentala utanförskapet som upplevs av förortsborna. Detta utanförskap växer år för år – vårt samhälle blir alltmer polariserat och distanserat.

Enligt regeringen lever idag över 700 000 personer i Sverige i områden som präglas av utanförskap. Denna siffra baseras på faktorer som låga skolresultat, svag arbetsmarknadsetablering, hög bidragsberoende grad, kriminalitet och trångboddhet. Fenomenet är dock inte nytt. En stor grupp som ofta drabbas särskilt hårt av utanförskap i Sverige just utrikes födda.

Mediernas ensidiga fokus på brott och problem skapar en snedvriden bild av förorten, som trasig, avvikande och farlig. Det förstärker känslan av utanförskap och osynliggör alla som lever sina liv under hederliga villkor. Alla vi som arbetar, studerar och bygger samhället.

När nyanser saknas bidrar media till att normalisera ojämlikhet. Ett inkluderande Sverige kräver också en rättvis och balanserad mediebevakning. Jag vet hur det känns att vara osynlig i det offentliga samtalet, samtidigt som än tvingas bära ansvar för att förklara när politiken brister.

När en stigmatiserad bild ständigt upprepas i medierna riskerar människor att internalisera den och se sig själva som mindre värda, som något som inte platsar i det ”riktiga” Sverige. Det leder till minskad tilltro till samhället, vår demokrati och politik. Vad betyder detta för Sverige i stort?

Att en växande del av befolkningen präglas av utanförskap borde oroa oss alla. Under de senaste åren har vi sett hur integrationen och segregationen utvecklats åt fel håll. Arbetslöshet, trångboddhet och brist på framtidstro skapar i många utsatta områden en grogrund för sociala problem, som i sin tur förstärker den ekonomiska och sociala klyftan.

När människor känner sig bortglömda av samhället, drabbar det inte bara dem – det hotar hela våran samhällsgemenskap. Och vår sittande regering gör ingenting åt politikens bristande integartion.

Tidöregeringen pratar om mer poliser, mer visitationszoner, "gucci kepsar", skärpta straff och tvångsintegration. Jag finner det svårt att förstå hur vi någonsin kommer att lösa detta samhällsproblem med en sådan politik.

Utanförskapen och segregationen skapas av bristande politik och upprätthålls av samma politik. Det är en ond cykel. En cykel som drivit ner tillit till demokratin och politikens kraft.

Jag skriver det här för jag vet hur det känns att växa upp i ett område som alltid beskrivs som ett problem.

Förortsbor är inga offer, men är undanskymd i berättelsen om Sverige. Förorterna är inte trasiga, men försummade. Det är inte oss det är fel på, det är politiken och strukturerna som håller oss tillbaka.

När medier fokuserar på allt negativt glöms människorna bort: de föreningsaktiva, arbetande, studerande och engagerade människorna. Ens föräldrar, syskon och vänner känns som osynliggjorda för majoritetssamhället.

För att bryta utanförskapet behöver man börja med att se verkligheten i ögonen och lyssna till dem som lever den varje dag. Inget samhälle blir helt om en del av samhället aktivt lämnas utanför.

Det krävs politiskt mod, långsiktiga investeringar och en rättvis mediebevakning. Vi måste bygga upp ett Sverige med lika livsvillkor oavsett bakgrund eller postnummer.

Walid El Ali, vice ordförande och kassör för SSU Kronoberg