SD vill jaga skuggor – för att slippa jaga bovarna i kostym

Denice Westerberg, talesperson för Ungsvenskarna, vill ha ett svenskt ICE. Men i själva verket är det desperation förklädd till handlingskraft, skriver Elsa Löfgren, ordförande för SSU Hudiksvall.

Denice Westerberg vill ha ett svenskt ICE. En migrationspolis som ska jaga människor på gator, i skolor och på arbetsplatser. Hon beskriver det som en nödvändighet för tryggheten. Men i själva verket är det desperation förklädd till handlingskraft, skriver Elsa Löfgren, ordförande för SSU Hudiksvall.

Jag skulle snarare kalla det för politikens motsvarighet till att slåss mot väderkvarnar. Fast mer skadligt, mindre charmigt och utan Cervantes litterära storhet.

När idéerna tryter, när visionerna saknas, när alla problem reduceras till ett enda ord – migranter – då vet man att substansen är borta. Det är knappast politik.

Bristen på politisk substans blir mycket tydlig när svaret på allt från bostadsbrist till terrorhot är: “mer polis mot migranter”. Köerna i vården? Migrationspolis.

Bristen på billiga hyresrätter? Migrationspolis.Otrygghet på gatorna? Migrationspolis.

Det är nästan beundransvärt hur en rörelse kan reducera alla samhällets problem till en och samma magiska fiende. En politisk universalnyckel – som råkar låsa upp exakt ingenting.

Visst finns ett skuggsamhälle. Men det är inte de papperslösa som byggt det.De som lever utan papper städar våra kontor, lagar vår mat och bygger våra bostäder, ofta under usla villkor.

De verkliga arkitekterna är andra:

Det är arbetsgivarna som anlitar svart arbetskraft, byggbolagen som dumpar löner, direktörerna som gnuggar händerna medan människor lever i skräck.

Men dit riktas aldrig SD:s strålkastare. För det vore ju… obekvämt. Mycket enklare är det att peka på den som står längst ner, än på den som sitter högst upp.

Det är fegt och det är klassförräderi.

Att ropa på gryningsräder låter handlingskraftigt. Men det är inte politik, det är teater. En show för att övertyga väljare om att man “tar i med hårdhandskarna”. Samtidigt fortsätter de verkliga bovarna att stoppa vinsten i fickorna, ostörda i sina glasfasader.

Och det är här ironin blir så tydlig: SD säger sig stå på “folkets” sida. Ändå är deras politik ett skyddsnät för de som utnyttjar folket och arbetarna mest hänsynslöst.

Detta handlar inte om “svenskar” mot “illegala migranter”. Det handlar om arbetare mot utsugare. Om den som svettas för brödet – mot den som äger hela bageriet. Och i den kampen är SD:s politik alltid användbar för just en part: de som redan har makten och pengarna.

Sverigedemokraterna vill att vi ska tro att trygghet byggs genom att jaga människor i skuggor.

Men det är bara ett sätt att dölja att de aldrig vågar jaga dem som gömmer sig i ljuset – de vita gubbarna i kostym, med slipsen hårt knuten och vinsterna stadigt stigande.

Det är som att skylla på skuggorna i rummet för att lampan är trasig och kalla det för politik.

Elsa Löfgren, Ordförande för SSU Hudiksvall