LEDARE: Barcelona är inte till salu

När jag flyttade till Barcelona möttes jag inte bara av skönhet, utan av en stad på väg att förlora sig själv, förvandlad till en turistkuliss, medan de som bor här långsamt trängs undan.

När jag flyttade till Barcelona möttes jag av en stad som tar andan ur en. Gaudís spiror som reser sig mot himlen, smala gränder där tvätten hänger mellan husen, dofter från små tapasbarer i gränderna, allt det som gjort Barcelona till en världsberömd destination fanns där.

När jag gick längst La Rambla insåg jag att det också finns en annan verklighet än den som visas på vykortsmotiven. Det fanns inga barcelonabor. Allt jag såg var turistgrupper som fyller gatorna, souvenirbutiker med samma varor upprepade i varje kvarter och rullväskor som dånar mot gatstenen i ett oavbrutet muller.

Det är lätt att förstå varför barcelonaborna går ut på gator och protesterar mot massturismen. Det handlar inte bara om trängsel eller störande ljud, det handlar om att ha råd att bo kvar i sin egen stad. Om att vardagen inte ska trängas undan av ett ständigt pågående spektakel för andra.

När jag ser “Barcelona no está en venda”, Barcelona är inte till salu, eller "Tourists go home” sprayade på husväggar förstår jag allvaret. Stadens själ är till salu, och priset är dess invånares trygghet, identitet och framtid. Allt fler hyresgäster tvingas bort när lägenheter görs om till semesterboenden, kvartersbutiker ersätts av franchisekedjor, katalanska röster tystnar under ljudet av rullväskor och engelska. Staden har blivit en nöjespark där invånarnas behov ständigt får stå tillbaka för turismens vinster.

Det är lätt att peka på stadsledningar eller internationella företag, men vi som reser hit, eller till och med flyttar hit, har också ett ansvar. Jag har själv fallit för den rörelse som gör Barcelona så attraktivt. Men jag vill också vara en del av lösningen.

Det betyder att välja långsiktighet framför kortsiktighet. Att hyra bostäder lagligt, även om det innebär högre kostnader. Att handla hos lokala handlare. Att värna språket och kulturen och att stå bakom de krav på reformer som befolkningen själva lyfter fram.

Det slog mig väldigt snabbt efter att jag hade flyttat hit. Massturismen är inte bara ett irritationsmoment. Det är ett hot mot stadens själ, mot dess minne och framtid. Och jag, som just flyttat hit, kan inte låtsas att jag står utanför problemet. För om Barcelona inte är till salu, måste vi också sluta behandla staden som en vara.

Alicia Gillberg, redaktör på Folkhemmet Opinion