LEDARE: Hellre mat till de fattigaste än kaviar till de rikaste

Matmomsen ska halveras och skatterna ska sänkas för alla. Det är regeringens budskap med budgeten. Det låter kanske bra på ytan. Men så fort man gräver lite ser man lätt att det är ett dyrt slöseri med skattepengar som lika gärna kunde ha gjort verklig skillnad i vanliga familjers vardag.

För vem tjänar egentligen mest på sänkt matmoms? Är det barnfamiljen i hyresrätt eller är det den välbeställda villafamiljen som fyller kundvagnen med dyr ekologisk entrecôte och vin till fredagsmiddagen? Svaret är tyvärr självklart. Ju mer man konsumerar, desto mer tjänar man på ett generellt avdrag. De som har minst får minst, de som har mest får mest.

Ta en barnfamilj med två vuxna och två barn. De lägger i snitt 11 600 kronor i månaden på mat enligt Konsumentverket. Med regeringens förslag om halverad matmoms (från 12 % till 6 %) beräknas matpriserna att sjunka med cirka 5 % enligt SEB:s ekonomer. Familjen sparar då ungefär 700 kronor i månaden – om butikerna faktiskt för över hela momssänkningen till priset.

Om vi istället hade lagt de cirka 20 miljarderna på ett nytt inkomstrelaterat barnbidrag till de 40 % av barnfamiljerna med lägst inkomster, skulle samma familj ha kunnat få i genomsnitt 3 500 kronor extra i månaden direkt i plånboken. Pengar som inte riskerar att ätas upp av mellanhänder, utan når de barn och föräldrar som behöver de som mest.

Skillnaden är enorm. Med regeringens modell: några hundralappar i bästa fall. Med en riktig socialdemokratisk modell: ett rejält tillskott som gör skilland.

Vi ska heller inte blunda för en annan risk: att livsmedelskedjor och leverantörer helt enkelt ”äter upp” momssänkningen. Vi har sett det förr. När Riksbanken sänker räntan är det inte alltid bankkunderna som märker av det – istället ökar bankerna räntonettot. Samma logik gäller matmomsen. Om konkurrensen i handeln inte pressar priserna nedåt, så försvinner miljarderna som staten satsar rakt in i företagens vinster. Då står vi där med tomma löften, men ett rejält hål i statskassan.

Ett inkomstrelaterat barnbidrag är en satsning värdig Sverige. En modell som bygger folkhemmet starkare och som minskar klyftorna, ger större incitament för barnafödande och inte försvinner i kapitalisternas resultaträkningar.

Politik handlar i grunden om prioriteringar. En annan väg är möjlig: inkomstrelaterade stöd, starkare barnbidrag och riktade insatser är där de gör störst skillnad.

Att sänka matmomsen kan låta som en gåva till folket. Men det är i själva verket ett dyrt lotteri där vinsten inte går till barnfamiljen i trångbodd lägenhet, utan till de redan välmående.

Sverige behöver mer inkomstrelaterade bidrag, inte generella satsningar som faller i kapitalisters händer. Vi behöver en modell som gynnar de som har det tuffast.

Truls Forsman, Redaktör på Folkhemmet Opinion