Samhället byggs inte med batonger

När Stefan Löfven höjde straffen, Magdalena Andersson höjde straffen och Ulf Kristersson höjer straffen och våldet ändå fortgår, är det inte dags att tänka om strategin? Ett rättssystem som bara ska straffa och hämnas istället för att rehabilitera kommer inte lösa våra problem, skriver Edvin Vestergren, ordförande SSU Sollentuna

Samhällsdebatten, som under lång tid har präglats av ett fokus på stängda gränser och en repressiv kriminalpolitik, har gått för långt. Vi måste stanna upp och fundera på var vi hamnat, där det är normalt att vilja fängsla och avlyssna barn och där det är omöjligt att tala om en human flyktingpolitik. Är det verkligen det här vi vill ha?

Året är 2025. I sin regeringsförklaring skryter Sveriges statsminister att polisen i höst kommer få använda hemliga tvångsmedel mot barn under 15 år, och att straffmyndighetsåldern ska sänkas till 13 år. Migrationsministern skryter på sina sociala medier om hur mycket han sänkt asylmottagandet. På Moderaternas instagram presenteras det,som om i ett makabert skämt,att asylinvandringen inte varit så här låg sedan 1985. Det största oppositionspartiet, vårt parti, vill helst samarbeta med Moderaterna i frågan och vår rättspolitiska talesperson nämner att vi behöver en mer “repressiv stat”, och hela södra Stockholm kanske borde bli en visitationszon.

Vänta. Stanna karusellen. Vad sjutton håller vi på med? Är det i ett av världens mest demokratiska land en självklarhet att sätta barn i fängelse? Att polisen ska få hemligt avlyssna barn? Att vi, när miljontals människor är på flykt från fattigdom, krig och en eskalerande klimatkris, stänger gränsen? Vad hände egentligen med att vårt Europa inte bygger murar? Att vi skulle öppna våra hjärtan? Vad hände med folkhemmets likhet, omtanke, samarbete och hjälpsamhet?

Det har kommit argumentet att en mer repressiv stat är nödvändigt för att knäcka gängkriminaliteten, att vi måste se bortom ideologisk grinighet och föra en seriös evidensbaserad kriminalpolitik. Problemet är bara att hårdare tag inte är någon ordentlig, evidensbaserad politik. Forskare på Lunds universitet Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. menar att de hårdare straff inte hjälper, och de får medhåll från kriminologiska institutionen på Stockholms universitet, akademikerförbundet SSR och ett flertal andra forskare och kriminologer. I Danmark, som varit många politikers inspirationskälla, ökade brottsligheten när straffåldern sänktes.

Så låt oss vara ärliga med oss själva. När Stefan Löfven höjde straffen, Magdalena Andersson höjde straffen och Ulf Kristersson höjer straffen och våldet ändå fortgår, är det inte dags att tänka om strategin? En mer repressiv stat kommer inte lösa våra problem. Ett rättssystem som bara ska straffa och hämnas istället för att rehabilitera kommer inte lösa våra problem. Barn behöver inte avlyssning och fängelse, de behöver hjälp. Att sätta ett barn i fängelse är att stämpla barnet som kriminellt, och det kommer sannolikt fortsätta begå brott. Att kunna se ett barn som dras in i gängen som ett offer, och hjälpa den klara skolan, få ett sommarjobb och en fritid fri från kriminalitet, kommer hjälpa det. Men då behöver samhället bygga bibliotek, skolor och fritidsgårdar, inte fängelser.

Det är ett tillbakadraget samhälle, klyftor och segregation, inte flyktingarna, som är problemet. Det var inte de som hade makten att avreglera bostadsmarknaden, lägga ner skolan och fritidsgården, ta bort apoteket, sälja ut SFI och dra in tågen. Men det är de som betalar priset. Trots att de bidrar till arbetskraften i ett land med en åldrande befolkning, blir de konstant demoniserade som Sveriges största problem av politikerna på yttre högerkanten.

Det är retorik, hat och desinformation som skadar. Vi har redan sett hur det bidragit till våldsamma upplopp i Storbritannien och på Irland. Vi har redan sett hatbrott mot flyktingar blossa upp genom hela Europa. Vi har senast i början av september sett hur människor misshandlades av högerextrema i Stockholm på grund av sitt utländska ursprung.

Vi får aldrig acceptera att ett repressivt samhälle som stänger ute de svagaste blir en nödvändighet. Vår vision måste alltjämt vara ett samhälle präglat av frihet och omtanke för gemene människa. Ett samhälle som vill hjälpa 13-åringar som har det tufft, inte sätta dem i fängelse. Ett samhälle som vill hjälpa människor på flykt, inte stänga dem ute. Ett samhälle, och en samhällsdebatt som präglas av utsträckta händer istället för piskor.

Edvin Vestergen, ordförande SSU Sollentuna