M borde se sig själva i spegeln innan de talar om politiskt hat

När Ulf Kristersson talar om att sänka tonläget i politiken klingar det falskt, skriver Baltazar Rendahl, medlem i SSU Falun.

Hans eget parti och dess historia visar hur farligt det blir när hat, arrogans och dubbelmoral får styra den politiska retoriken. Medan han vill framstå som statsman, blundar han för sitt eget partis mörka arv.

Det är avskyvärt hur Moderaterna försöker sätta sig på sina höga hästar och peka ut vänstersidan som den som står för det politiska våldet. Under slutet av EU-valkampanjen förra året avslöjades det att Sverigedemokraterna drev en trollfabrik vars syfte var att sprida hat, störa och smutskasta politiska motståndare men även sina egna samarbetspartier inom Tidöregeringen. Trots detta valde Moderaterna, med Ulf Kristersson i spetsen, att inte bryta samarbetet. Det säger mycket om hans prioriteringar.

Att Kristersson inte ser några problem med smutskastning och en aggressiv retorik är kanske inte så förvånande. Han var själv aktiv i MUF när den ökända Palme-dockan hängdes upp under partikonventet 1985 – bara månader innan Sveriges statsminister, Olof Palme, mördades. Det är en mörk del av vår politiska historia som borde ha väckt eftertanke, inte glömska.

Mot den bakgrunden blir det märkligt att se hur samma statsminister nu försöker tysta Vänsterpartiets ledare, Nooshi Dadgostar, genom att vilja tysta hennes mikrofon under kommande debatter eller annars hotar om att inte medverka. Det om något är ett allvarligt hot mot demokratin som Kristersson och hans stab leker runt med. Det är även ett tecken på politisk omognad och maktarrogans. Kristersson försöker spela statsman, men misslyckas gång på gång.

Den stora anledningen till att han fortsätter samarbeta med det populistiska SD och dess ledare Jimmie Åkesson är sannolikt att de två delar samma syn på politisk kamp – hård, polariserande och cynisk. Det är värt att minnas att Åkesson i sina yngre år sjöng den vidriga ramsan “Skottet brann, blodet rann, Olof Palme – han försvann.” En sådan låt borde aldrig ha existerat, och ingen politiker med heder eller ansvar borde vilja samarbeta med någon som en gång sjungit den.

Att vilja sänka tonläget i politiken är i sig en god ambition. Men trovärdigheten faller när man inte håller rent i de egna leden. När MUF nu återigen uttrycker öppet hat mot ledaren för Sveriges största parti visar det på en oroande brist på självinsikt – och på ett ledarskap som tappat kontrollen över både parti och samhällsklimat.

Historien borde ha lärt oss vad som kan hända när hat och demonisering tillåts prägla det politiska samtalet. Den retorik som nu kommer från Moderaternas ungdomsförbund påminner oroväckande mycket om tonläget i mitten av 80-talet – och det slutade i en nationell tragedi. Det bör vara en varningsklocka för varje ansvarstagande ledare som värnar om det svenska folket och samhället.

Baltazar Rendahl, medlem i SSU Falun