LEDARE: Mäns våld mot kvinnor är större än en kampanj

En vecka i november lyser våra flöden orange, en färg som inte räcker långt. Att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor en vecka om året förändrar inte en verklighet som aldrig tar en paus.

Varje år färgas våra instagramfeed orangea, då vill alla visa att man uppmärksammar mäns våld mot kvinnor. Men när det obligatoriska instagraminlägget är postat tystnar engagemanget. Det är som att problemet bara existerar i sju dagar, som att våldet tar paus efter 25:e november och väntar artigt efter nästa års kampanj.

Verkligheten är inte orange, den är blåslagen, rädd och tyst. Varje dag planerar kvinnor sina liv efter någon annans humör, hur ytterdörren öppnas, hur stegen låter i hallen. Varje dag tvingas kvinnor leva med en rädsla som har blivit en del av vardagen. Varje dag kontaktar någon socialtjänsten, polisen eller kvinnorjouren för att få den hjälp som borde kommit innan det blev akut.

Att reducera ett av vårt samhälles största och allvarligaste folkhälsoproblem till en vecka om året är att förminska det lidande som pågår året om. Mäns våld mot kvinnor är inte något som kan rymmas i ett flöde eller kalendervecka, det är ständigt närvarande och genomsyrar vardagen för tusentals kvinnor och barn. När politiker nöjer sig med att posta ett välpolerat inlägg, som att en kort text under en allvarlig och ledsen bild kan ersätta politiska beslut, blir inläggen mer ett filter än en kraft. Då blir Orange Week en moralisk markör: "Kolla, jag bryr mig". Samtidigt som man kan fortsätta hålla distans från problemen och gå vidare veckan efter, som att våldet gör detsamma.

Kanske ligger en del av problemet i den distansen. Att prata om mäns våld mot kvinnor innebär att lyfta det som orsakar det. Bakom varje ord, hot och slag gömmer sig makt, normer och patriarkala strukturer. Att förstå och prata om våldet innebär att vi måste se vår del av problemet. Hur vi som individer och samhälle normaliserar våldet och förminskar problemen.

Orange Week är inte värdelöst. Det skapar utrymme, synlighet och samtal som annars inte skulle äga rum. Men om ambitionen stannar där har vi missförstått vad det verkligen handlar om. Problemet uppstår när instagraminlägg ersätter verkligt och långsiktligt arbete. När det blir viktigare att framstå som engagerad än att faktiskt vara det.

Om vi verkligen menar allvar med att stoppa våld i nära relationer måste engagemanget vara lika långvarigt som våldet är ihållande.

En vecka fri från våld är en jättebra vision, men varför arbetar vi inte för ett samhälle fritt från våld?

Alicia Gillberg, redaktör på Folkhemmet Opinion