Låt inte naturen falla offer för Sveriges uranfeber

Nu har riksdagen röstat för att tillåta uranbrytning. Som vanligt får norra Sverige betala priset för södra Sveriges girighet, skriver Theodor Lundbäck, medlem i SSU Norrbotten.

Amanda Eliasson är influencer och bor i jämtländska Sällsjö. Hon är en av många lokalinvånare som valt att ta fajten mot en planerad urangruva.

– Ingen rör mitt fucking fjäll, säger Amanda till SVT Länk till annan webbplats..

För en dryg månad sedan röstade riksdagen om att tillåta uranbrytning i Sverige. Beslutet gick igenom med bara en rösts marginal. Ett så avgörande beslut om vår miljö, våra samhällen och vår framtid, avgjort på en enda röst.

Är det verkligen rimligt?

De uranrika områdena finns huvudsakligen i Västergötland och Jämtland. Men det är långt ifrån säkert att de planerade gruvorna blir av. Brytning nära Vänern och Vättern skulle innebära stora risker för två av Sveriges viktigaste vattentillgångar.

Desto mer sannolikt är det att bördan, som vanligt, hamnar i norra Sverige. Vi har sett det förr. Södra Sverige tar vinsterna, Norrland konsekvenserna.

Uranbrytarnas talespersoner pratar om energisäkerhet och nya jobb. Men de är tysta om priset. Det vill säga omfattande miljöförstöring, risker för arbetares hälsa och sociala konsekvenser för de samhällen som gruvorna placeras jäms med.

Titta bara på Kiruna. LKAB driver in enorma vinster samtidigt som kommunen tvingas skriva avtal för att ens få ta del av intäkterna. Som om det inte var nog behöver hela staden flyttas.

Ska privata aktörer få driva vinst på vår norrländska mark, våra vattendrag och våra livsvillkor medan kommunerna tvingas äta upp alla kostnader? Är det så vi vill att framtidens gruvdrift ska se ut?

I dag säger många att kärnkraft är vägen att gå. De påstår även att den på något sätt skulle vara “grön”. Det eftersom kärnkraften inte släpper ut koldioxid vid själva elproduktionen. Det må vara sant.

Men det är bara halva bilden.

Det vi sällan pratar om är allt som krävs innan uranet ens når kärnkraftverken. För att kunna använda uranet måste det först brytas, krossas, anrikas, transporteras och bearbetas i flera energikrävande steg. Dessa processer drivs i stor utsträckning av fossila bränslen.

Om brytningen dessutom sker i Norrland, långt från kärnkraftverken vi har i Sverige, tillkommer ännu fler långa transporter och stora utsläpp.

Dessutom innebär själva gruvdriften stora påfrestningar på naturen. Skog avverkas, mark schaktas bort och vattendrag riskerar att bli kontaminerade av radioaktiva ämnen och tungmetaller.

De privata aktörerna pumpar naturen på dess tillgångar, säljer dem för vinst och lägger ansvaret på kommande generationer. Ett landskap som en gång förstörts tar inte år för att återhämta sig. Det tar århundraden.

Det är allt annat än klimatsmart.

Hur kan vi hävda att vi räddar klimatet när metoden förstör den natur vi säger att vi vill skydda?

Jag säger som Amanda. Rör inte mitt fucking fjäll.

Theodor Lundbäck, medlem i SSU Norrbotten