Kapitalismen kommer aldrig att hålla i längden

Idén om en värld utan kapitalism är otänkbar, och naiv, menar det moderna samhället. Idén om kapitalismen som enbart ett ekonomiskt system är för mig lika otänkbar och naiv, skriver Xander Marteleur, Medlem i SSU Lerum & Alingsås.

Den sprider sig åt alla håll, likt en tumör och blir inte mätt förens den får bestämma över människors välmående, frihet och framtid. Även en odödlig kapitalism lider av en inre motsägelse: den vill ha evig tillväxt på en planet med ändliga resurser. Unga har tappat hoppet om framtiden och de som inte gjort det har tappat hoppet på den moderna samhällsordningen. Om Socialdemokraterna inte vill uteslutas av unga liksom andra partier måste de återigen bli en idéburen och visionär organisation, som lever som den lär.

Kapitalismen är det mest föränderliga på den här planeten, mer föränderlig än atomer och virus. Detta är dessutom vad som har gjort den så otroligt slitstark; den kan anpassa sig, återhämta sig, eller bara tvinga sig igenom diverse olika kriser och utmaningar. Men dess största styrka är att den skapar en illusion om oundviklighet och om funktionalitet. Tyvärr besegras den av att den i grunden är ohållbar, kapitalismen är beroende av det omöjliga fenomenet expansion utan gränser. Just därför går de stora vinsterna inte på något sätt tillbaka till samhället, eller till arbetarna, utan till ett dussintal nollor på Musks bankkonto. Vi producerar och konsumerar för att vi kan. Vissa har inget, så att andra kan ha allt.


Detta är inte bara känslor och retorik, det är en verklighetsförankrad observation. Det tydligaste är att vi för första gången har en av människan skapad klimatkris. Det andra är att produktiviteten och vinsterna stiger men villkoren blir sämre och reallönerna inte ser någon större förändring. Det tredje är att välfärdsarbetare sliter sönder sig själva och sjukhusen förblir underbemannade medans familjen Wallenberg hade kunnat finansiera två statsbudgetar och ha ett antal miljarder kvar. Allt detta är uttryck för samma konflikt, nämligen att stora vinster aldrig går tillbaka till den vanliga människan.

Klimatkrisen är det som är mest uppmärksammat. Vi ser nu inte bara hur onödiga vinster ska försvara de absolut rikaste istället för att lyfta upp det fattiga. Vi ser hur onödiga vinster och en onödig konsumtion urholkar och förstör jorden. Man kan återge det gamla ursprungsamerikanska ordspråket: “När det sista trädet huggits ned, den sista fisken fiskats, och den sista floden förgiftats; när man sjuknar av att andas, kommer ni inse (. . .) att ni inte kan äta pengar".

För Socialdemokratin innebär detta likaså för alla andra vänsterpolitiska rörelser en vägvalsfråga. Om vi reducerar oss själva till ett parti som söker enkla politiska poäng, som förespråkar en hård och dåligt fungerande högerlutande kriminalpolitik i kontrast till våra egna grundvärderingar, missar vi det som vi behöver återta. Vi behöver en stark framtidsvision och en tydlig kamp för demokratins och människans behov över kapitalets. Annars riskerar vi att möta samma öde som Labour, och nu Danmarks Socialdemokratiet. Vi får inte ställa oss i opposition med våra egna väljare och våra egna ideologiska grundtankar för att verka stabila och regeringsdugliga. Med detta menas inte att vi ska romantisera historien eller tro att någonting med förändring i namnet kommer vara enkelt, men det kommer vara nödvändigt. Det kommer också vara nödvändigt att återgå till samma konkreta tanke som den tidiga arbetarrörelsen hade, de många över de få.

Internationellt bevisas detta krav på en ny politik ständigt, bland annat av Generations Z revolutioner i Nepal och Madagascar, protesterna i Mexiko och storstrejken i Italien. Detta bevisar att kravet på ett nytt, mänskligt och i grunden socialistiskt samhälle existerar. Demokratiska arbetsplatser, en progressiv beskattning av tillgångar och återinvesteringar av vinst tillbaka in i samhället är alla rimliga lösningar. Trots detta diskuteras dessa idéer alltför sällan och när dom väl gör det reduceras de antingen till extrema fördomar om stalinism eller stenålders-anarkism och antagandet om att marknaden i längden alltid funkar bäst består.

Det kan den inte göra, och det gör den inte heller. Den förbrukar mer än vad jorden kan ge, men ger samtidigt allt för många allt för lite. Och det var varken Gud eller evolution som fastlagde den, utan i grund och botten omänskliga idéer om egoism och klassamhälle. Vi måste bli ett parti som kan våga tala om socialism som ändamål och demokrati som medel på samma sätt vi gör i våra program och våra kurser. Vi måste bli en kraft som förändrar och utvecklar samhället igen precis som under folkhemstiden, men med den nya tidens problem och oroligheter.

Xander Martelur, Medlem i SSU Lerum & Alingsås