Något sprack inom mig när jag såg Simona och Jimmie kramas

När Liberalerna säger ja till att sitta i regering tillsammans med Sverigedemokraterna, bryter de med den tradition som en gång gjorde dom till Sveriges liberala samvete. Det är en tragisk utveckling, skriver Olle Baude, kampanjansvarig i SSU Kusten.

Jag hade precis satt mig på spårvagnen på väg hem från skolan när jag läste rubriken: ”L säger ja till SD i regering”. Svek, svek och åter svek. Sveriges ”liberala” parti har alltså sagt ja till att dela ministerposter med Sverigedemokraterna, partiet som föddes ur den svenska nynazismen.

Sverigedemokraterna har de senaste åren röstat nej till att införa en samtyckeslag i EU, de har röstat nej till könstillhörighetslagen samt att de har föreslagit att lagen om hets mot folkgrupp inte ska omfatta sexuell läggning. Sverigedemokraterna är partiet som kampanjade mot samkönade äktenskap, som länge drev frågan om sambeskattning och dom vars historia präglats av rasism, antisemitism och främlingsfientlighet. Det är alltså tydliga brott mot de värderingar Liberalerna säger sig stå för.

Kvinnorörelsen och HBTQ-rörelsen är rörelser som Liberalerna gärna vill påstå att de värnar om, och länge var de påståendena trovärdiga. Men nu är sveket mot dessa två rörelser ändå ett av de största som följer med partiets beslut. L har gått från att vara ett parti som legat i framkanten när det gäller kampen för jämställdhet till att nu vara ett parti som förespråkar regeringssamarbete med Sverigedemokraterna.

Kanske var det därför något inom mig sprack när jag såg Simona och Jimmie kramas. För i den kramen försvann också en bit av det parti som en gång kallat sig för Sveriges liberala röst. Det blev en bekräftelse på den tragiska samhällsutvecklingen där demokratikämpar väljer att byta ut värderingarna mot makten. För ett parti som säger sig stå upp för jämställdhet och HBTQ-personers rättigheter räcker det inte med ord. Det kräver också att man väljer sina samarbeten därefter.

I slutändan avgörs ett partis värderingar inte av dess retorik utan av dess handlingar. Och i den prövningen har Liberalerna nu tagit ställning.

L har länge varit en självklar röst för folkrörelserna, folkbildningen och demokratin. Men när ett parti väljer att sätta regeringsmakten före de principerna måste andra bära dem vidare. För alla liberaler som fortfarande tror på bildningens kraft, på folkrörelsernas betydelse och på människors lika rätt, värde och frihet finns det en plats i ett större politiskt projekt.

I socialdemokratin finns en tradition av att försvara just de värdena. Så när L tragiskt nog väljer den här vägen så är dörren in till socialdemokratin öppen för alla de liberaler som vill fortsätta stå upp för friheten, demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Olle Baude, kampanjledare i SSU Kusten.