Min lillasyster ska inte behöva vara rädd för att engagera sig

Det ska inte krävas mod för att våga säga vad man tycker när man är ung. Ändå är det precis där vi är idag. När unga tystnar av rädsla hotas hela vår demokrati från grunden, skriver Mira Nilsson, distriktsordförande för SSU Gotland.

För lite mer än en vecka sedan kom min lillasyster hem till mig. Hon visade stolt upp sin väska, som hon täckt med en massa SSU-klistermärken. “Kolla vad fint” sa hon, sedan skrattade hon till och la till “hoppas bara att jag inte blir nedslagen nu”.

Det är en mening jag tänkt på varje dag sen dess. För vad säger det om vårt samhälle när unga människor som har valt att engagera sig, bryr sig och vill påverka samhället känner rädsla för att visa vad de tycker?

Att vara ung och politiskt engagerad borde handla om framtidstro. Om att vilja förändra, förbättra och bidra. Men för många unga idag har det till stor del också börjat handla om att stå ut med hat, hot och trakasserier. Inte för vad de gör utan för vad de tycker.

Det har hänt något de senaste åren med det offentliga samtalet. Jag märker det själv när jag besöker skolor på kampanjer. Tonläget har blivit hårdare och gränsen för vad som förut var okej att säga har idag förskjutits. Många unga som engagerar sig politiskt möts av hat på sociala medier, hot i inkorgen och ibland även i det verkliga livet. Det handlar inte om enskilda incidenter utan om ett mönster. Och det mönstret är jävligt farligt.

För när unga människor tystnar av rädsla, då hotas vår demokrati. När det kostar för mycket att säga vad man tycker, då är det också färre som vågar. Och när färre vågar, då krymper utrymmet för det öppna samtalet.

Demokratin bygger inte på rätten att rösta var fjärde år. Den bygger på att människor vågar delta, organisera sig och stå upp för det man tror på. Den bygger på att unga människor känner att deras röst spelar roll och att den gör skillnad.

Vi får aldrig acceptera att hatet normaliseras. Vi kan inte vänja oss vid att politiskt aktiva unga förväntas att tåla vad som helst.

Det handlar inte om att alla ska tycka lika. Tvärtom. Att vi inte håller med varandra är en styrka för vår demokrati. Men det finns en väldigt stor skillnad mellan att argumentera mot någon och att försöka tysta någon.

Min lillasyster ska inte behöva vara rädd för att bära en väska med SSU- klistermärken. Ingen ung människa ska behöva väga sitt engagemang mot sin egen trygghet.

Frågan är inte bara vilket samhälle vi har idag utan vart vi är påväg och ännu viktigare vilket samhälle vi vill leva i.

Vi har fortfarande ett val. Vi kan stå upp för ett öppet samtal, vi kan säga ifrån när vi märker att hatet tar över och vi kan fortsätta kämpa för att fler ska våga engagera sig.

I år är det val och då har vi alla ett extra stort ansvar oavsett vad vi tycker att låta andra få höras. För om vi inte gör det, då riskerar vi att förlora vår egen rätt att tycka.

Mira Nilsson, distriktsordförande SSU Gotland