En modig socialdemokrati formar EU, Julian Wahlgren

Sverige och arbetarrörelsens problem har inte sin grund i EU-medlemskapet. Problemet är inte att EU begränsar Sverige – utan att Sverige alltför ofta väljer att begränsa EU. En modig socialdemokrati verkar därför för ett starkare EU, inte ett svagare, skriver Erik Solfors, redaktör för Libertas, i en replik till Julian Wahlgren.

Julian lyfter flera argument om hur EU underminerar möjligheten att föra en socialdemokratisk politik. För 10–15 år sedan hade delar av denna kritik haft större bäring. Men att idag beskriva EU som ett ensidigt nyliberalt projekt är att bortse från den utveckling som skett under det senaste decenniet. EU rör sig i dag mot en mer aktiv industripolitik, ökade möjligheter till statliga interventioner och gemensamma satsningar inom grön omställning, digital utveckling och försvar. Att exempelvis reformera statsstödsregler Länk till annan webbplats. för att möjliggöra investeringar i grön industri och strategiska sektorer har drivits på EU-nivå – medan länder som Sverige ofta varit mer återhållsamma Länk till annan webbplats.. Till och med aktörer som Katalys Länk till annan webbplats. har pekat ut Sverige som en av de mest konsekventa försvararna av en mer marknadsliberal linje inom EU.

Det gäller också frågan om internationell solidaritet. Att Sveriges minskade röst i globala frågor skulle bero på EU-medlemskapet saknar grund. Länder som Spanien och Irland visar att det går att kombinera internationella samarbeten med en tydlig egen linje – vare sig det gäller kritik mot Israels agerande eller deltagande i fredsprocesser. Samtidigt har andra EU-länder i praktiken agerat mer självständigt än Sverige i frågor som Venezuela eller internationella bojkotter. Problemet är alltså inte att handlingsutrymmet saknas – utan att det inte används.

Problemet med dagens EU är därför inte att det fråntar Sverige suveränitet. Tvärtom. Inga avgörande beslut tas utan medlemsstaternas godkännande, och vetorätten fungerar i många fall som ett hinder för en mer samlad europeisk utrikespolitik. Den verkliga begränsningen ligger i bristen på politisk vilja att använda och utveckla unionen som verktyg. När Sverige konsekvent motsätter sig fördjupning, gemensamma lösningar och institutionella reformer för demokratisering bidrar vi inte till att skydda vår självständighet – vi bidrar till att försvaga Europas förmåga att agera.

Att i det läget vilja lämna EU är inte mod. Det är att avsäga sig ansvar i en tid där Europas riktning avgörs. Det är att sätta Sveriges ekonomi, arbetare och internationella inflytande på spel. Det verkliga vägvalet är inte mellan EU och nationell självständighet, utan mellan inflytande och irrelevans. Antingen är vi med och formar Europas framtid – eller så formas den utan oss.

1900-talets nationella folkhem kan inte ensamt bära 2000-talets utmaningar. För socialdemokratin handlar det därför inte om att återvända till gårdagens lösningar, utan om att bygga morgondagens. Frågan är inte om vi ska ha ett europeiskt samarbete – utan vilket. Och om vi menar allvar med våra värderingar, då är svaret tydligt: vi ska inte lämna Europa. Vi ska förändra det - vi ska sätta en röd prägel för det europeiska folkhemmet.

Erik Solfors, Redaktör för Libertas och Statsvetare inom Europafrågor

Denna artikeln är en replik:

En modig socialdemokrati hade lämnat EU