Vi behöver en kommunal vision för socialism

Lokala progressiva krafter i Sverige har förlorat sin riktning. Välfärdsreformer dominerar den politiska dagordningen, men de har blivit ett mål i sig snarare än ett medel, skriver Lukas Östlundh, Ordförande för SSU Förenade kommuner.

Välfärdens fadder, Gustav Möller, såg aldrig välfärdsstaten som slutpunkten. Det var ett verktyg, en tillfällig lösning i väntan på ett samhälle där ekonomin i grunden demokratiseras.

Det är också här dagens socialdemokrati kör fast. En välfärdsstat kan inte samexistera med ett ekonomiskt system som i sin natur motverkar jämlikhet. Kapitalismen koncentrerar makt, resurser och inflytande till ett fåtal, samtidigt som den urholkar de institutioner som ska skydda det gemensamma. När ekonomin förblir odemokratisk blir samhället också det. I längden är det inte folkstyret som sätter ramarna för ekonomin – utan ekonomin som sätter ramarna för folkstyret.

Den naturliga konsekvensen är tydlig: utan ekonomisk demokrati riskerar den politiska demokratin att reduceras till en fasad. Därför måste socialdemokratin återupptäcka sin tredje pelare. Vid sidan av politisk demokrati och välfärdsstaten krävs en aktiv strävan efter ekonomisk demokrati – i varje kommun.

Vad innebär det i praktiken? I grunden är det en enkel princip: de som arbetar i ett företag ska också ha makt över det. Precis som vi förutsätter att medborgare har rösträtt i politiken borde arbetare ha rösträtt i ekonomin. Detta är inte bara en moralisk fråga. Forskning visar att demokratiskt styrda företag ofta är mer motståndskraftiga i kriser, mindre benägna att säga upp personal och i många fall minst lika produktiva som traditionella företag. När demokratiska företag växer, fördelas vinsterna inte bara till rika ägare, utan återinvesteras i samhället i stort. De vinst som fördelas rättvist till anställda möjliggör bättre levnadsvillkor och tillåter ökad konsumtion vilket i sin tur stödjer det lokala näringslivet vidare. Alla, förutom kanske Wallenberg, vinner på det!

Ändå är dessa företagsformer ovanliga i Sverige. En viktig förklaring är bristen på kapital. Traditionella finansiella system är utformade för att gynna ägarkoncentration, inte brett ägande. Här finns dock en konkret politisk hävstång. Efter praxis från Högsta förvaltningsdomstolen, som bland annat tillämpats i Uppsala, har kommuner och regioner möjlighet att rikta upphandlingar till icke-vinstdrivande aktörer.

Det öppnar för en ny riktning. Genom att ställa tydligare sociala krav i upphandlingar, där anställdas inflytande och goda arbetsvillkor vägs in, kan det offentliga skapa incitament för fler demokratiskt styrda företag. Inspiration måste tas från Skottlands “Community Wealth Building" -lag som kräver offentlig demokratiskt återinvestering i det lokala näringslivet. I Preston Council i Storbritannien har investering i demokratiska lokala företag har man lyckats lyfta 4,000 arbetare ut ur lågavlönade jobb samt återinvestera två och en halv miljarder i den regionala ekonomin, samtidigt som man följer alla EU:s regler kring offentliga upphandlingar.

Gustav Möller varnade för att varje förslösad skattekrona är en stöld från folket. Hur då, kan det hundratals miljarder kronor i offentlig upphandling som förloras genom vinst, vara något annat än stöld?

Lukas Östlundh, Ordförande för SSU Förenade Kommuner och kandidat till Örebro kommunfullmäktige