Den socialdemokratiska opinionsportalen

Foto: Tomasz Makowski, Shutterstock

Foto: Tomasz Makowski, Shutterstock

Tomma ord löser inte klimatkrisen

Att skrika högt om systemskiften löser inga problem. Vi behöver konkreta och realistiska lösningar för att hantera klimatkrisen, och grunden för detta existerar redan idag, det skriver Björn Friberg, Kassör för SSU Stockholms Län, i en replik till Bjarne Snis Sigtryggsson Öppnas i nytt fönster..

“Vi behöver göra mer för klimatet”, “klimatomställningen behöver gå snabbare”, och “de negativa effekterna blir tydligare för varje dag”. Ropen för att göra mer för klimatet blir allt högre. Ett av de senaste kommer från texten Öppnas i nytt fönster.Kapitalismen omöjliggör en demokratisk klimatomställning” Öppnas i nytt fönster. av Bjarne Snis Sigtryggssons från SSU Stockholm. I texten förklarar Bjarne att hela systemet måste förändras för att vi ska kunna göra ”riktiga” demokratiska klimatomställningar.

Huvudargumentet till att dagens demokratiska system inte fungerar är enligt Bjarne att det är kapitalägarna som håller i taktpinnen och att politikerna närmast verkar oförmögna att kunna agera. Detta för att vi lever i en global värld där företag enkelt kan flytta sin verksamhet till delar av världen med mer gynnsamma regler. Politikens enda uppgift blir då, enligt Bjarne, att följa företagens vilja. Slutsatsen blir att dagens system inte är demokratiskt, samt att vi bör twittra om att ekonomin ska demokratiseras och tillhöra folket.

Problemet med systemskifte

Enkelt löst va!? Nej, inte riktigt. Problemet med att förespråka systemskiften är att det är förhållandevis oklart vad som faktiskt ska göras. Att förändra dagens system för att införa ”riktig demokrati” låter fint, men betyder ingenting. Varför? Jo, för att en alternativ lösning inte presenteras. Att skrika högt kan alla. Det svåra är att komma på lösningarna. Om en kapitalistisk marknad inte kan lösa dagens problem, vad är då alternativet? Ska planekonomisk kommunism upprättas? Att ta tillbaka den ekonomiska kontrollen är ett slagkraftigt ord, men betyder inte mycket i sammanhanget.

I artikeln nämns också ett debattinlägg från Liberalen Mats Persson. Mats argumenterar för hur krångliga regler och ogynnsamma förhållanden gör att företag lämnar Sverige för länder med mer gynnsamma förhållanden. Detta leder till att Bjarne drar slutsatsen att “Dagens politiska och ekonomiska system är alltså så beskaffat att våra folkvalda företrädares främsta uppdrag är att följa icke folkvaldas (Kapitalägarnas) vilja” Det är en sanning med en modifikation. Dels är det ett väldigt hårt slag mot våra folkvalda politiker på basis av en liberal debattör, dels är det en väldigt förenklad världsbild. Såklart har våra folkvalda mycket att säga till om när det kommer till vilka, och hur, man får agera inom Sveriges gränser. Sverige har betydligt hårdare regler gällande både arbetsmarknad och utsläpp än stora delar av världen. Trots det väljer många företag att etablera sig här. På gott och ont är världen en balansgång. Den är, skulle man kunna säga, en grå-skala. Har politiken inga invändningar på hur företag agerar så hamnar man i USA:s liberalism, och gör man det för krångligt etableras företag någon annanstans. Det i sig betyder inte att politiken är helt handfallen. Det betyder, precis som mycket annat att världen är en balansgång där lagom oftast är bäst.

Konkreta lösningar behövs

Den riktiga frågan bör alltså vara varför utsläppen är så stora, och vad vi på riktigt kan göra åt det?

För att svara på den första frågan så handlar det, mycket förenklat, till stor del om externaliteter. En extern effekt av företagens produktion. Externa effekter är sådana som en part skapar men inte till full del står för. Till exempel om jag röker på en uteservering påverkar det fler än bara mig negativt. Det är en negativ externalitet. Jag som person bär alltså inte hela kostnaden för mitt handlande. Samma gäller för företagen som agerar på världsmarknaden. Utsläppen är en externalitet. Det är helt enkelt för billigt för företagen att släppa ut växthusgaser. Eftersom det är en negativ externalitet ska vi inte ge incitament att minska utsläppen, vi ska istället göra det dyrare att släppa ut. Företagen bör möta hela kostnaden för deras utsläpp.

Med rätt regleringar skapar detta en marknad där stora investeringar för miljön inte heller belastar staten.

Ett konkret exempel på hur man kan jobba med detta är EU:s utsläppsrätter. EU:s utsläppsrätter är vårt sätt att reglera hur mycket som släpps ut. För det första finns det en satt mängd som får släppas ut. Företag får sen delar av denna mängd tilldelat, men kan också köpa och sälja utsläppsrätterna på en marknad. Handeln med utsläppsrätter gör att det blir dyrare för företag att släppa ut.

Detta har potential att skapa en effektiv marknad där företag som har enkelt att minska utsläppen sedan kan sälja överblivna rättigheter till företag som har svårare att minska sina utsläpp. Med rätt regleringar skapar detta en marknad där stora investeringar för miljön inte heller belastar staten. När utsläppen mer matchar den reella kostnaden hittar företagen själva tillvägagångssätt att minska sina utsläpp. Med marknaden som skapas får företag som lyckas ställa om fördelar gentemot de som inte lyckas. Detta skapar incitament för företagen att förbättras, allt via konkreta politiska beslut.

Istället för att diskutera orealistiska systemskiften så borde alltså SSU och S twittra om att EU:s utsläppshandelssystem och andra reella politiska åtgärder. För visst är det riktig förändring vi vill ha?

  • Björn Friberg Kassör, SSU Stockholms Län

Vad tycker du?

Dela gärna artikeln om du håller med. Om du inte håller med, skicka in en replik.
Skriv en replik och skicka in den till oss.